101. Why Ya Wanna
Marion hade snart druckit upp kaffet men hon höll fortfarande händerna på koppen.
”Ah my long lost love! Have you come back for me now that you’ve realized that Austin is nothing but a grumpy old man trapped in a young man’s body?” Marion behövde inte vända sig om för att se vem det var. Rösten var allt för bekant.
”Good to see you too, Moe.” Marion vände sig om och log mot Moe innan han satte sig uppe på bardisken.
Marion lyfte snart blicken när Austin svarade i telefonen och de ord han sa till personen i andra ändan högg till i hjärtat likt tusen knivhugg. Hon kunde höra en röst skrika i andra ändan av telefonen men hon kunde inte utskilja några ord.
”Trouble in paradise, lad? Don’t mess with a pregnant devil.” Moe’s ord fick henne att stelna till och släppa blicken från Austin. Gravid djävul? Det kunde inte vara, nej det kunde bara inte vara henne. Marion skakade på huvudet och hon kollade på Austin med en frågande blick.
”I have to go to this fucking apartment and play suburban husband, or else she will hang me from my balls.” alla skrattade i kör åt det Austin nyss hade sagt. Marion fick inte fram ett ord hon bara kollade på Austin med en ledsen blick. Hon hade nog förstått innerstinne att han hade gått vidare, men med Meghan, men hon hade aldrig trott att han kunde sjunka så lågt.
”Sorry.” Austins ord fick det att tåras i hennes ögon, hon följde honom med blicken när han sedan lämnade lokalen.
“So, is my apartment still there?” hon kollade på Max när Austins ryggtavla hade försvunnit ut genom dörren. Max nickade åt hennes fråga.
”Everything is as you left it.” Han ställde sig upp. “Come, I follow you up.” Han tog hennes resväska i ena hande och hennes hand i den andra.
De gick båda upp till lägenheten under tystnad och de var inte förens båda hade kommit in i lägenheten och stängt dörren efter sig som Max började tala.
”He still loves you, I can see it in the way he looks att you.” han gick fram till Marion och la sina händer på hennes axlar. ”Stay a while, soon he will realize that you are the right one.”
”I don’t think so. He's supposed to have children with her. I do not think he will leave her when they will become parents.” Fick Marion sedan ur sig medan hon skakade på huvudet.
”Just wait and see.” Max log varmt mot henne innan han gick till ytterdörren. ”I’ll be back later. You need to rest.” han lämnade sedan henne ensam i lägenheten.
Det såg precis lika dant ut i lägenheten, allting låg kvar där hon hade lämnat det. Det var som om hon aldrig hade lämna allt detta bakom sig, det enda som hade förändrats var att allting var täckt i damm.
Hon satte sig ner i soffan med en djup suck och dammet lättade från tyget på soffan när han satte sig ner med en duns. Hon skulle ha stannar kvar i England, då hade hon sluppit att gå igenom alla känslor som hade blossat upp inom henne igen. Hon fick egentligen skylla sig själv att Austin hade gått vidare, det var ju trotts allt hennes fel. Hade hon inte lämnat honom för 6 månader sedan så hade dem kanske fortfarande varit tillsammans eller så hade de helt enkelt tagit kål på varandra.
Hon bestämde sig sedan för att stanna i några dagar och se hur det skulle bli med telefonsamtalen och hon skulle inte ge upp Austin bara för att han hade Meghan nu. Hon la sig ner i soffan och efter bara några minuter hade hon somnat.
