102. Execution song

Johnossi - Execution song

 

Efter att äntligen ha fått tag i Meghan och övertygat henne om att ge honom adressen till lägenheten var han på väg. Marions förkrossade blick förföljde honom. Fortfarande var det en liten del av honom som var skadeglad, för att han nu hade sårat henne på samma vis som hon hade sårat honom. Han sköt bort dem elaka tankarna och bytte över till vad han skulle säga åt Meghan. Han kunde minsann inte berätta att Marion var tillbaka och det var därför han hade missat hennes läkarbesök.
Väl framme vid byggnaden ställde han sig av motorcykeln och såg upp mot den vita fina lägenhetsbyggnaden som tornade upp sig framför honom. Det var en stor skillnad från vad han bodde i nu.
”And here the dipshit comes.” Meghans röst nådde fram till honom och han vände sig om för att möta henne. Han måste medge att hon var väldigt vacker även när hon var förbannad på honom, kanske var det glöden från graviditeten.  Fast hon var verkligen vacker. Dags för hans avrättning.
”Hello to you too, darling.” Han gick fram till henne för att ge henne en förlåt-kyss men den landade bara på hennes kind när hon arg vände sig bort.
”How could you miss it? I told you it was important! Did you even care about me at all?” Vrålade hon. Han suckade tungt och tog hennes händer i sina. Han fick helt enkelt intala sig själv att det var graviditetshormoner och att ta det försvinna om fyra månader.
”Honey, I’m sorry. Something happened at the clubhouse that I had to attend to. I came to the display, so let’s go inside and take a look at this place. Later when we get home I’ll take care of you.” Han log busigt och kysste hennes läppar innan hon hann vända sig bort. Ett litet leende smög sig fram i hennes mungipor. ”Now that’s what I’m talking about..” Sa han, nöjd över att lyckas omvända hennes ilska till ett leende.

 

Efter visningen gick dem tillsammans ut till bilen och hans motorcykel.
”The apartment was nice, right? I could really see us living there.” Kvittrade Meghan när hon satte sin hand på sin mage. Han själv var något försvunnen i sina egna tankar, som såklart kretsade kring Marion.
”Hm? Oh yeah.. It was nice...” Mumlade han. Han kunde känna den dömmande blick hon gav honom.
”But?” Han suckade tyst. ”But it’s a bit expensive for us. There will be other apartments, besides this one is way too far away from the clubhouse.” Sådär grälade dem fram och tillbaka en stund innan dem slutligen åkte iväg hemåt. Han däremot skulle inte hinna göra någonting innan det var dags för mötet med The Pagants. Så när han väl stod på parkeringen till verkstaden kysste han bara Meghan hejdå och gick in till verkstaden för att se om Max befann sig där.
”Where’s Max?” Frågade han Simon som låg under en bil och skruvade.
”Last time I saw him he was in the clubhouse office.” Han nickade som svar och vände på klacken men stannade upp för en sekund.
”And Simon... Prepare for the meeting. You should get on the road in half an hour.” Med det sagt fortsatte han och gick över till klubbhuset. Hans blick gled upp till fönstret där Marions lägenhet fanns och han kände hur någonting kramade om hans hjärta för en sekund. Han var verkligen in some deep shit om Meghan fick reda på att Marion var tillbaka.
”Max?” Ropade han ut i det tomma utrymmet och hörde ett grymtande från kontoret. Gjorde den mannen någonting annat än att sitta begraven i dem där papprena? Han gick in till kontoret och satte sig ner på en stol. Han kunde inte riktigt hålla sig från att spana sig omkring, som för att försäkra sig om att Marion inte gömde sig i något hörn.
”Don’t worry. She’s in the apartment. Speaking of apartments... How did the display go?” En liten lättnad lade sig över honom, då var hon I alla fall inte där och lyssnade till varenda ord. Han ryckte på axlarna.
”Some fancy apartment for businessmen, nothing that appealed to me. Too much white and too little… me.” Förklarade han och lutade sig tillbaka mot ryggstödet. ”Has she told you anything else why she’s back?” Han kunde inte låta bli att fråga helt enkelt. Max såg på honom en stund och skakade på huvudet.
”No... But what I do know is that she still loves you. And you gave me a promise e few months back, that you would never hurt her. Today you broke that promise.” Han öppnade munnen för att protestera men hann inte innan Max själv tog till orda igen. ”I know she broke your heart when she left, I was here to witness your grief. But when you spoke of Meghans pregnancy and the new apartment I could see her heart breaking.” Austin suckade tungt och drog en hand genom sitt hår.
”This was the least thing I needed right now...” Muttrade han.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!