111. Keep On Moving On

Andy Burrows – Keep On Moving On

De senaste tre dagarna hade varit ett rent helvete. Hon hade knappt lämnat lägenheten och de gånger som hon hade gjort de hade Austin knappt kollat på henne. Hon grät sig till sömns varenda natt och vaknade varje morgon med gråten i halsen. Men mitt uppe i allt det här hade hon hittat tröst i en annan man, en man som hade växt i hennes ögon även ifall de bara hade fysisk kontakt med varandra.
Det hade hänt samma kväll som det stora grälet, hon hade gått ner till baren i klubbhuset på kvällen för att få i sig något starkt och där hade han suttit, Moe, med ett glas whiskey i handen. De hade pratat om allt mellan himmel och jord och några timmar senare hade han följt med henne upp till lägenheten.
”Okay, listen carefully now. This is just physically and it does not mean we are together just because we have sex with each other. You never sleep over and it's me who decides when it's time.” Moe hade bara lett åt hennes ord och sedan svarat på dem.
”Okay, sounds good. But I can kiss you anytime I want?” hon log tillbaka mot honom och nickade och efter det hade de gått snabbt.

 

 

Och nu låg hon i kvar i sängen, 3 dagar senare. Moe hade precis lämnat henne då de var deras policy, att de skulle lämna varandra när det var över. Hon hade börjat gilla honom mer, hon var inte kär i honom men hon gillade hans humor och att känna hans närhet även ifall hennes hjärta längtade efter att återigen få känna Austins närhet. Se hans leende när de såg på varandra på morgonen, ligga i hans famn när de såg på tv och få kyssa hans underbara läppar. Tankarna fick det att tåras i ögonen och hon tog ett djupt andetag och klev upp från sängen. Hon hade verkligen ingen lust att gråta denna dag. Ute sken solen och det såg riktigt varmt ut. Ett tecken på att våren var påväg.
Hon tog sig en snabb dusch innan hon klädde sig och försvann ner till klubbhuset. Inte en själv syntes till och hon antog att alla var i verkstaden och jobbade.
Marion lämnade klubbhuset och styrde stegen mot verkstaden och snart fick hon syn på Moe som stod och pratade med någon som låg hängd över motorhuven, snart fick hon syn på vem det var och åter igen slog hennes hjärta ett dubbelslag.
Hon stannade upp och funderade på om hon verkligen skulle gå fram till dem eller vända om och försvinna upp till lägenheten igen. Men tillslut bestämde hon sig för att gå fram och säga hej. Någon gång måste de ju börja prata med varandra, de kunde ju inte undvika varandra resten av livet.
Väl framme vid verkstaden vände sig om Moe om mot henne och log.
”Hey.” fick Marion ur sig och ställde sig sedan bredvid Moe medan hennes blick var fäst på Austin och hon ångrade genast att hon hade kommit hit. Han skulle säkert se på henne med ett iskallt ansikte och inte ens visa henne en gnutta känsla. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!