112. What do you want babe

 

The Easybeats - What do you want babe

 

Även om Austin var förvånad över att Moe hade varit den som först försökte tala lite vett och sans i honom måste han medge att han var en smart man. Med det menade han att Moe höll tyst efter det att Austin hade fräst åt honom, eller ja tyst och tyst kunde man väl inte säga. Istället började han prata om någon brud han hade fått ihop det med.
”And damn it she is so good!
You that I’ve been with my fair share of ladies...” Austin fnyste till och nickade. Jo, man tackar. “But this one is nothing compared to those. She’s the one who told me that it’s just sex and nothing else, and you know that that’s my kind of woman.” Austin kunde inte längre hålla sig för skratt. En kvinna som lyckades få Moe att prata på som en idiot kunde inte vara en av dem lättfotade kvinnor han brukade dras till. Hon måste vara någonting speciellt. Han hörde stegen och kände doften av den välbekanta parfymen innan han hörde rösten. Marion Wendell.
”Hey.” Det var det första ordet hon hade sagt åt honom på tre dagar. Det var ett ord mera än vad han förmådde få sig själv att säga. Allt han fick ur sig var ett oförklarligt grymtande på samma gång som han vred om en skruv. Kanske skulle det tas som att han ignorerade henne och bara grymtade för att det var en hård skruv, men för tillfället var det egentligen hans sätt att hälsa på henne.

 

 


”Sorry for his bad manners, you know him. Not the most pleasant guy... Which you already know as well.” Moe hade en lättsam och skämtsam ton på sin röst men det irriterade fortfarande honom.
”Look who’s talking.” Muttrade han, kastade bort skiftnyckeln och smällde ner motorhuven. Han torkade av sina händer på handduken och vände sig om för att möta Marions blick. Som varje gång han såg henne kramades hans hjärta åt och för en halv sekund fick han svårt att andas av den smärta det orsakade honom.
”What brings you down here?” Frågade han bistert innan han gick förbi dem båda och la sig ner för att dyka in under bilen igen. Bättre det än att stå öga mot öga med Marion. Det fanns en stor risk att ännu ett gräl skulle bryta ut igen. Någonting han försökte undvika så gått det gick. Varför hade hon varit tvungen att  komma ner dit? Hade hon kommit för att plåga oss båda eller försöka sätta saker tillrätta mellan dem? Vad än hennes orsak var så såg han hellre att hon gick därifrån, innan dem hann göra allt värre mellan dem. Om det nu ens var fysiskt möjligt. Det enda som  fattade nu var att Meghan och Max skulle stiga in genom garagedörrarna och göra allting ännu mera obekvämt. Återigen hörde han steg men rösten avslöjade att det var varken Max eller Meghan, det var Simon.
”Well... You can practically feel the awkwardness.” Han kunde bara föreställa sig hur Simon kände på någonting ute i tomma luften och sedan lutade sig mot väggen.
”You’re not making things better.” Sa Austin och öppnade oljetanken så den gamla oljan kunde få rinna ner i en bunke han hade satt dit tidigare. Egentligen fanns det ingenting mera att göra där under bilen så länge oljan rann, men han ville inte direkt rulla ut tillbaka och möta Marions blickar igen. Varför betedde han sig som en bister mes? Detta var ju bara löjligt. Så med en suck rullade han ut tillbaka och ställde sig upp.
”Yeah well someone has to say something, since none of you seem like you want to chat.” Fortsatte Simon och pekade på dem alla tre i en svepande rörelse.

 

 

 

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!