113. Disappear

Beyoncé – Disappear

Austin sa ingenting till henne när hon hade hälsat. Den enda som talade var Moe.
”Sorry for his bad manners, you know him. Not the most pleasant guy... Which you already know as well.” Marion bara stod och kollade på det lilla hon såg av Austin när han hängde över motorhuven.
”Look who’s talking.” Austin smällde igen motorhuven och när deras blickar sedan möttes kunde inte Marion andas. Hon ville bara kasta sig över honom och omfamna honom i en kram.
”What brings you down here?” det märktes tydligt att han inte ville ha henne där. Han gick förbi dem och försvann sedan ner under en bil.
”I.. I just.” mer hann hon inte förens Simon klev in i garaget.
”Well... You can practically feel the awkwardness.” Simon vände blicken mot Marion och det var samma varnande blick som alltid, en blick som sa att om hon skulle berätta sanningen så skulle hon dö.
”You’re not making things better.”  Austin var snart uppe bredvid dem igen och Marion sänkte blicken för att inte möta Austins blick. Skulle hon göra det igen så skulle det brista.
”Yeah well someone has to say something, since none of you seem like you want to chat.” Marion blev irriterad på de Simon sa och utan att hon hann tänka sig för kastade hon ur sig ord som hon ångrade direkt.
”And whose fault is that?” hon spände blicken på Simon som såg ut som om han skulle spricka när som helst.
”Watch it, young girl.” nu hade hon verkligen retat upp Simon och hon tog ett steg närmare Moe ifall Simon skulle få för sig att ge sig på henne.

 

 

När Max bekanta röst fyllde garaget några sekunder senare andades hon ut.
”What has happened here? Has anyone died?” Max ställde sig bredvid dem och gav alla frågande blickar. Simon lämnade snart dem och försvann ut från garaget. Marion hade stor lust att göra det samma men hon var rädd att Simon skulle ge igen. Så istället stod hon kvar bredvid Moe med blicken fäst på golvet framför henne.
”Come, let's go and eat.” Moe bröt tystnade och la sin arm om Marions axlar. ”Are you coming?” Marion nickade och gav Austin en sista blick innan hon och Moe också lämnade garaget.
Egentligen hade hon inte alls någon lust att äta, det enda hon ville göra var att gömma sig i lägenheten och inte visa sig på flera månader.
”I'm not that hungry.” Moe kollade ner på henne och nickade.
”What would you do instead?” han gav henne ett flörtigt leende och hon förstod direkt vad han var ute efter. Men hon skakade snabbt på huvudet och tog sig ur hans grepp.
”I just want to be alone.” hon lämnade Moe och gick mot klubbhuset med snabba steg medan tårarna började rinna nedför hennes kinder. Marion gick nervöst in i klubbhuset, rädd för att Simon skulle sitta och vänta på henne. Men inte en själv syntes till.
Väl uppe i lägenheten låste hon dörren efter sig och försvann in i sovrummet för att gömma sig under täcket och aldrig mer komma fram. Hon skulle aldrig ha lämnat lägenheten denna dag, då hade hon sluppit alla de känslor som blossade upp inom henne. 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!