114. Breathe

 Fireal - Breathe
 

”And whose fault is that?” Ett ögonbryn sköts i höjden när han såg den blick Marion riktade mot Simon.
”Watch it, young girl.” Hade någonting hänt mellan dem två nu också eller var det bara vänskapligt bråk, så som han och Moe brukade göra allt som oftast? Han avfärdade tanken på att dem skulle ha någonting större bråk på gång. Hur dem nu skulle ha hunnit starta ett bråk under den tiden hon nu varit tillbaka förstod han inte, därför ansåg han att det bara var en löjlig tanke.
”What has happened here? Has anyone died?” Hans blick gled över till Max när han anslöt sig till oss andra. Det fanns ingen ilska i hans ögon denna dag, bara undran.
”Nothing has happened...” Förklarade han och lutade sig mot bilen han nyligen hade legat under.  Ett svagt ’hm’ var det enda Max svarade på den saken. Ingenting hade hänt på tre dagar. Det var en del av problemet. Ingenting hade hänt, ingen av dem hade försökt försonas med varandra eller försökt sig till att börja ställa saker och ting till rätta. Om det nu ens fanns någon möjlighet till att ställa saker och ting till rätta längre. Ingenting skulle någonsin kunna gå tillbaka till det normala, det var en sak som var säker.

 

 

 

Han såg efter Marion och Moe när dem gick ut ur garaget. Han var van med att Moe flirtade med alla kvinnor hej vilt och dessutom hade han lekt och på med Marion sedan dag ett, därför ägnade han dem ingen större tanken. Eller ja, tanken på dem tillsammans var ingenting som kom in i hans huvud. Tanken på enbart Marion verkade göra tvärtemot, den vägrade försvinna ut ur hans huvud. Med en suck drog han handen genom sitt redan rufsiga och skitiga hår.
”It’s been long enough, you ought to speak to each other sometime. It’s been three days after all.” Såklart skulle Max komma och vara en förståndig äldre man.
Han drog handen över ansiktet.
”I know... And hey, I guess I have to apologize for my behaviour after my fight with Marion.
It wasn’t fair to you.” Muttrade han. Nej, han var inte den bästa på att be om ursäkt för saker och ting. Istället för att göra det hela ännu mindre manligt så nickade Max bara med en förstående glimt i ögonen. En rörelse utanför garaget drog till sig Austins uppmärksamhet. Marion som stegade över parkeringen till klubbhuset, men ingen Moe. När varken Marion kom ut tillbaka eller Moe gick efter henne började han fundera. Var det inte meningen att Marion skulle åka och äta med Moe?
”Keep an eye on the shop.” Sa han som hastigast åt Max innan han styrde stegen över mot Marions lägenhet. Han hade försonats med Max, så varför inte ge ett försök på att lugna ner det hela mellan han och Marion? När han ändå höll på med det, vill det säga. En liten röst i hans huvud sa åt honom att vända om och återgå till bilen, en annan röst sa åt honom att han var ett idiotiskt rövhål som trodde att hon skulle tala med honom och en tredje röst sa åt honom att fortsätta vägen fram. Vad hade han att förlora? Sin värdighet kanske. Ännu en gång drog han en hand genom sitt hår, suckade och tvekade med knytnäven bara millimeter från dörren. Slutligen knackade han på och försökte förbereda sig på vad som kunde vänta på andra sidan den där dörren. Tårar, ilska, svordomar eller varför inte en annan man? Nej, den tanken sköt han snabbt bort. Bara att andas och undvika att skrika.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!