Miss Li – I Can't Get You Off My Mind

”Well I don’t miss you and he sure doesn’t. Want to know what he did to me just last night?” Så fort Marion horde att det var Meghan som hade svarat blev hon tyst. Hon skulle precis lägga på när hon hörde Austins röst. 

”Marion? Hold on..” hon tog ett djupt andetag medan hon hörde hur Meghan skrek efter Austin.
”What is it?” han röst fick henne att gråta ännu mer.
”I lied to you. Im not okey.” det var lika bra att upprepa de ord hon hade sagt, även ifall det kändes jobbigt. ”I miss you.” hon tystnade för att hämta sig. ”And i miss everything.” tårarna strömmade ner för kinderna likt vattenfall och folk som gick förbi henne gav henne konstiga blickar. ”I do not think it's okay to you and Meghan to have children. I hate to see you together. I know it will never be you and me again. But I just have to say it because i can't get you off my mind.” åter igen tystnade hon.”I have to go now. Bye.” Hon tryckte sedan av telefonen och gömde ansiktet i händerna.

”How are you?” hon behövde inte kolla upp för att se vem det var som satte sig bredvid henne på bänken. ”Come here.” Max drog henne till sig och omfamnade henne i en varm kram.
”I just want to go home.” snyftade Marion. Det var sant, hon ville inte vara kvar här, hon ville inte se Austin och Meghan tillsammans längre och hon ville definitivt inte se deras barn växa upp. ”I don’t think it's good if I stay.” Marion lyfte den gråtfyllda blicken och kollade på Max som strök henne över håret.
 I think you should stay. You still have the apartment you and Theo lived in.” Han tystnade medan ett litet varmt leende spred sig på hans läppar. ”You can move back there. I don’t want you to go back to England again. Not now that I've finally found you.” Det var faktiskt en smart ide, hon kunde ju fortfarande träffa Max och Moe, bara hon slapp se Austin så var hon glad.
”I think you're right.” hon torkade bort tårarna medan hon log mot Max.
Sedan började de gå tillbaka till klubbhuset och de sa inte ett ord till varandra förens dem var framme. Den första människan hon fick syn på var Moe.
”I have some things to do first.” Max nickade och försvann sedan iväg mot klubbhuset. Marion själv styrde sina steg mot garaget där Moe höll på att laga en bil. Han sken upp som en sol när han fick syn på henne. Hon behövde känna någons närhet och Moe var den enda som skulle ställa upp.
Hon stannade vid ingången till garaget och svepte med blicken över rummet.
”Are you alone?” Moe nickade medan han log. Marion stängde igen garage porten och kastade sig sedan över Moe. De kyste varandra intensivt medan Moe tryckte upp henne mot väggen. Han fick henne att glömma sina problem, i alla fall ett tag.