Så fort hon klev ut genom dörrarna på sjukhuset ångrade hon allt hon hade sagt till Austin. Men snart gjorde sig Simon påmind igen, hon kunde se hans arga blick och hans röst ekade i hennes huvud. Skulle hon gå in igen var hon tvungen att berätta sanningen och då skulle Simon få reda på det.
Marion lutade sig mot väggen bredvid dörren och brast ut i gråt. Det var inte så här hon ville att det skulle sluta, hon ville leva resten av sitt liv med Austin, bilda familj och bli gamla tillsammans.
Hon visste inte hur länge hon hade stått där och gråtit. Folk hade gått förbi och kollade konstigt på henne. Men snart tog hon sig samman och torkade bort tårarna, hon kollade en sista gång på sjukhuset innan hon lämnade det bakom sig. Det enda sättet för henne att glömma allt var att åka hem till England igen, till hennes mamma som hon inte hade träffat på över ett år. Hennes mamma visste inte hela sanningen, det enda hon visste om vad som hade hänt var att hon och Theo hade gått skilda vägar efter bröllopsresan.
Hon vinkade in en taxi och hoppade in i baksätet och bad honom köra henne till flygplatsen. Hon ville inte tillbaka till klubbhuset för att packa ihop hennes saker, skulle hon göra det skulle hon bara ångra sig och alla skulle ställa en massa frågor. Så istället lät hon allt vara då hon hade med sig sin plånbok, pass och mobil.

Tiden gick vidare utan att det gick en enda dag då hon inte tänkte på Austin och Max. I början hade det varit jobbigt, hon hade gråtit sig till sömns varenda natt i 3 månader. Men sedan hade hon lärt sig leva med det.
Det hade varit helt underbart att träffa hennes mamma igen och så fort hon hade sett hennes mamma så förstod hon att allt skulle lösa sig tillslut.
När det sedan hade gått 5 månader sedan hon hade lämnat Stockton bakom sig började hon få konstiga telefonsamtal av en okänd man, med en röst som var så lik Theos röst att det varje gång gav henne kalla kårar. Det kunde inte vara han, hon såg själv med egna ögon när han blev skjutet och bilden av honom när han dog i hennes armar fanns fortfarande kvar inom henne.
Detta höll på i flera veckor och det enda rösten sa vad att tiden snart är kommen. Hon sov mer och mer dåligt om nätterna då det kunde ringa flera gånger och varje gång samma röst som sa exakt samma ord.

Det tog inte lång tid för henne att bestämma sig för att hon skulle återvända igen. Om det var Dimtri som börjat jävlas med henne igen så behövde hon berätta det för Austin och de andra då han säkert skulle ge sig på dem med.
Några timmar satt hon på planet tillbaka till Stockton, hon var nervös över att träffa alla igen. Vad skulle hon säga till dem? Vad skulle de säga till henne? Vad skulle Simon säga när hon var tillbaka igen? och framför allt, vad skulle Austin säga?