99. Creepy Phone Calls
”Wait.” Austins ord gjorde henne alldeles varm inombords. Hon hade först trott att han inte ville ha med henne och göra då det hade synts på honom när hon hade börjat prata. ”Stay for a coffee and tell me more about this mysterious person.” hon nickade till svars och följde honom sedan med blicken när han försvann bakom bardisken för att koka kaffe. Hon stod kvar på samma ställe, alldeles för nervös för att röra på sig. Marion tog snart ett djupt andetag och släppte resväskan och gick sedan mot bardisken med nervösa steg. Hon satte sig på en av barstolarna och drog en hand genom håret.
”So, how is it around here. Everything is the same?” fick hon sedan ur sig för att försöka bryta den tystnad som hade lagt sig runt dem. Hon vilade händerna på bardisken och lyfte sedan blicken för att kolla på Austin. Han såg precis likadan ut, ingenting hade förändrats. Hon fyrade snart av ett litet leende. ”You look the same.”
Kaffet var snart klart och hon tog några klunkar av det heta kaffet innan hon tog ett djupt andetag och började berätta.
”Okay, it all started a month ago. An unknown number started calling me in the middle of the night. Every time there was a man, with a voice similar to Theo and every time the man says the same words.” Hon tog en klunk av kaffet och ställde sedan ner koppen på bardisken. ”I must admit that I'm scared.” fortsatte hon. ”What if there is Dimitri again?” hon suckade och lyften blicken som hon hade haft fäst på kaffet i hennes kaffe kopp.
”I must tell you another thing. About what happened on the day I fell down the stairs.” Mer hann hon inte säga då snart Max och Simon klev in i lokalen.
”I guees you have made out.” flinade Max och gick fram till Marion och omfamnade henne i en varm kram. ”Im so glad that your back again, I've missed you so much, love Marion besvarade kramen och hon var glad att hon var tillbaka i hennes fars trygga armar. Han satte sig sedan ner på en barstol bredvid henne. Simon hade satt sig ner i soffan och hade dem under uppsikt.
”So tell me, why are you back?” Max kollade frågande på Marion medan han strök sig över skägget.
”I think Dimitri is back.” hon mötte Max blick som övergick till en orolig blick.
Han skakade på huvudet. ”It can’t be true? He’s in jail.” han vände blicken mot Austin och kollade sedan på Marion igen. ”What has happened?”
” Some guy has giving me some creepy phone calls at night and it must me Dimitri.” Fast det kunde ju också vara så som Austin sa, att det bara var någon som ville skoja med henne. Kanske jagade hon bara upp sig i onödan? Men hon skakade snabbt bort tanken när Simon anlände till bardisken. Han satte sig på andra sidan så att han skulle ha full koll på Marion.
”Hi Simon.” sa hon log ironiskt. Tanken av att han hade förrått klubben gjorde henne vansinnig och hon hade stor lust att vräka ur sig vad han hade gjort med henne. Men hans varnande blick fick henne att skaka bort de tankarna.
”Hello Marion.” sa han lika ironiskt som Marion. ”How’s England?” Hon gav bara honom ett leende som svar på hans fråga in hon hörde kaffe koppen till munnen.
