50. Compliments
Kanske var det den kokande ilskan inom Austin som fick honom att se klart när Meghan grät som ett litet barn. Fast det var förstås annorlunda när det kom till Meghan. Hon grät för att hon ville få saker så som hon ville ha dem och det mesta med henne var fejk. Det var långt ifrån lika besvärande som Marions tårar, när hon grät visste han inte vad han skulle göra. Han skulle nog aldrig riktigt komma underfund med hur han skulle hantera Marions tårar. Han mötte argt Meghans förkrossade blick utan att röra en min. För bara några dagar sedan hade han njutit av hennes sällskap, men nu ville han ingenting annat än att se henne försvinna från hans klubbhus. Han rörde inte ens på sig när Max bröt emellan och föste ut henne ut ur klubbhuset. Bra att någon gjorde det i alla fall.
“I warned you about her. I said you would have problems with her, but you did not listen… This had never happened if you had listened to me. You little asshole.” Han blängde på Max när han kom och rufsade till hans hår, så som han hade gjort många ganger när han hade varit en liten busunge.
”Yeah well since when have I ever listened to you, old man?” Han ryckte på axlarna och fyrade även han av ett busigt leende mot honom. Han vände sin uppmärksamhet mot Mario när hon slutligen tog till orda.
”Do you think she will come back?” Han hoppades verkligen inte det. Om hon gjorde det skulle det minsann sluta illa för Meghan och för honom. Han skulle nu aldrig slå en kvinna, aldrig.
”If she’s smart she’ll never set foot in this building ever again.” Han hjälpte till lite med att plocka ihop från bordet och snappade till sig den sista baconskivan innan Marion hann plocka undan allt.
”I do not understand how you could be with her. She is beautiful. But she is behaving terribly.” Han tuggade på sitt bacon och ryckte på axlarna. Som kvinnokarl så brydde man sig inte riktigt i vilket beteende kvinnan som han är intresserad av har. Han satte sig ner vid bordet igen när hon försvann in i köket.
”Welcome to the world of motorcycles and brotherhood, where women suck at behaving but are beautiful are treated like queens.” Han förde handen i svepande gest över klubbhuset och blinkade med ena ögat mot henne. ”Except for Meghan, she’s a bitch. But you’re different... You’re treated like a queen and yet you behave impeccably. Interesting.” Han drog till sig tidningen och skumläste igenom den för att se om det nu hade hänt några större saker i Stockton som han inte visste om. So far so good.
”I kind of liked the things you said to her about me. It was kind of hot.” Han sneglade upp mot henne med ett höjt ögonbryn och ett snett leende spred sig på hans läppar. Hennes snabba ursäkt som följde brydde han sig inte i.
”Wait, did I hear you right? Did you just call me... hot? You get even more interesting by the minute.” Han ställde sig upp och gick fram till henne, böjde sig ner och kysste mjukt hennes ljuva läppar. En kyss kunde inte betyda att dem gick för fort fram. ”That’s what you get for calling me hot..” Mumlade han och ställde sig upprätt igen och vek ihop tidningen. Han tog hennes hand och drog upp henne, inte lika bryskt som han hade gjort med Meghan utan mera gentlemanna aktigt. Eller vad man nu skulle kalla det.
”I was going to head out for a bike ride when you showed up at my doorstep. Want to join me or are you going to stay here and keep Max company? Which by the way is boring.” Ett grymtande ljud hördes från kontoret och han skrattade till en aning.
