54. Pony up
Austin skulle nog aldrig riktigt förstå sig på Max. Han kände till hans historia till viss del men det gjorde inte att han kunde förstå sig på honom bättre. Speciellt inte i detta fall. Varför var han så besatt med att få veta vem Marions mamma var? Detta beteende var inte likt honom.
”Something wrong?” Han släppte inte Max med blicken och med tanke på hur djupt han var försjunken i sina tankar så måste någonting vara fel. Kanske inte fel utan mer på tok. Någonting var det i alla fall, trots att han hade sagt att ingenting var fel. Han skulle nog få ta reda på vad det var senare när han var ensam med honom. Någonting var på tok och han skulle ta reda på vad det var. När Marion vände sig om och såg mot honom med den frågande glimten i ögonen kunde han ingenting annat än skaka på huvudet och rycka på axlarna. Han var minst lika frågande som hon var. Han såg över Marions axel och mot Max som fortfarande såg ut att vara djupt försjunken i sina tankar. En bekymrad rynka trädde fram mellan hans ögonbryn och han suckade tyst.
”Time to go?” Han slet blicken från Max och besvarade Marions strålande leende och en nick. Han stegade fram till dörren och höll upp den åt henne innan han själv steg ut. Solen stod nu högt på himlen och var ombarmhärtigt varm, nästan så han svettades bara för att ha stått där ute i några få sekunder. När han såg åt sidan och fann Moe i full fart med att säga adjö till blondinen kunde han ingenting annat än att småskratta tyst för sig själv. Att Moe och hans senaste fångst fortfarande satt på bänken utanför klubbhuset var väl inte så förvånande egentligen, men han hade trott att dem i alla fall skulle ha kommit längre än några meter. Tydligen fann Moe hennes kropp väldigt väldigt fascinerande och var inte rädd att utforska den på djupet offentligt. Fast det var inte så ovanligt. Han brukade oftast hitta brudar som var lika orädda med att visa sina kroppar som han var att utforska dem. Moe tog inte ens bort sina händer från hennes kropp när han såg på dem med ett mycket stolt flin lekande över hans läppar. Austin själv hade ingenting emot det, eftersom han var van, men han hade sett Marions generade ansiktsuttryck när hon hade upptäckt dem.
”Want to join?” Han gav Moe en skarp blick för att simpelt säga ’back off’. Han visste hur Moe var men han hade sina stunder när han var otroligt irriterande och onödig då och då. Detta var ett av dem tillfällena.
”I don’t think so.... So where are we going?” Han satte sin hand på Marions skuldra och förde iväg dem båda mot hans motorcykel.
”She’s off limits for you from now on, brother.” Ropade han över axeln. Moe skulle nog inte bry sig, han hade trots händerna fulla. Bokstavligen. När dem kom fram till hans motorcykel räckte han över en hjälm åt Marion och knäppte fast sin egen på sitt huvud och satte på sig solglasögonen. Han svingade benet över motorcykelns sits och startade upp den med ett mycket behagligt vrål. Han skulle nog aldrig tröttna på det ljuva spinnandet som en motorcykel hade. Han hade växt upp med det ljudet så det låg honom varmt om hjärtat, han skulle nog aldrig kunna vara utan en motorcykel. Inte ens när han var åttio år gammal och gick med rullator skulle han kunna vara utan en motorcykel. Om han nu fick chansen att leva så länge. Risken fanns att vägen skulle ta hans liv eller att någon annan tog det, så som det hade hänt hans pappa. Han vände sig om en aning för att placera en fjäderlätt kyss på hennes kind.
”Hold on tight!” Han såg sig om innan han körde ut på vägen. Dem hade egentligen inget speciellt mål, bara en tur runt landskapet. Det var precis såhär en perfekt tur på en motorcykel var. En varm och solig dag, inga bekymmer, ingen destination och en vacker kvinna som satt bakpå. Alla hans bekymmer brukade försvinna när han väl körde, om så bara för stunden men det var en lättnad att få ha den stunden någon gång under dagen. En stund där man bara fick fokusera på vägen som låg framför en.
