Mark Collie - In time

Det var inte såhär han hade tänkt spendera sin söndag! Han hade tänkt ta en skön tur på sin motorcykel med Marion och njuta av friheten, sedan bara låta dagen ta honom vart den ville. Han hade då inte planerat att bli jagad av ett gäng ryssar genom skogen på vad som måste vara den värsta vägen i Stockton.
”I think we lost them.” Hörde han Marion ropa. Han såg i bakspegeln och såg att bilen mycket riktigt hade försvunnit, men inget hopp tändes inom honom riktigt ännu så han fortsatte köra så fort han kunde på vägen som gud tydligen glömde. Tur var det eftersom han mycket snart hörde ljudet av dundrande motorcyklar och ännu mera pistolskott. Vad var det för person hon hade blivit involverad med? Och om det nu på riktigt var Dmitri som var efter dem, vad hade hon gjort för att ens bli involverad med en rysk MC-ledare?
”We are going to die.” Han skulle inte lyckas ta dem härifrån levande utan hjälp.
”Marion! Calm down, you have to reach into my jacket pocket and take my phone. Press one and you’ll automatically reach Max, tell him that I need him and the guys on the east side of the forest and to bring some fucking guns. Stat!” Ropade han för att kunna överrösta motorcyklarnas vrål och hennes gråtande. Han kanske lät elak och hård men det fanns inte tid för gulligull ord och tröstande ord i denna stund. Skogsvägen skulle sträcka sig några kilometer innan dem nådde östra sidan av skogen och där skulle dem komma ut till en landsväg. Han hade kört denna väg förut, men då hade den varit betydligt mera lätthanterlig. Även om han skulle ha haft sitt vapen skulle han inte kunnat koncentrera sig på att köra på denna väg och vända sig om för att fyra av några rundor mot dem. Han var skicklig med vapen och motorcyklar men inte riktigt så skicklig var han, speciellt inte med en hysterisk kvinna bakom sig.

Det förvånade honom att inga av deras skott hade träffat dem, det fick honom att undra ifall dem egentligen ville döda dem. Tänk om dem gjorde det för att skrämma dem eller så var det så att dem inte hade orders att skjuta Marion. Utan bara ta ut Austin. Tanken borde skrämma honom men han hade inte tid att vara rädd. Adrenalinet pumpade inom honom och hans hjärta slog som ett ånglok. Han intalade sig själv att dem skulle ta sig igenom skogen och ta sig tillbaka till klubbhuset helskinnade och med hjälp av Grim Reapers. En plötslig brännande känsla slog till i hans arm sekunder innan smärtan slog till. Han flämtade till av smärtan och såg ner på sin axel. Lädret på hans jacka var upprivet och blod sipprade ut. Kulan hade som tur inte gått igenom axeln utan bara snuddat vid hans arm, men förbannat ont gjorde det ändå. Dessutom hade det varit farligt nära att träffa Marion, vilket höll på att omkullkasta hans teori om att dem skulle bespara henne och att dem kanske behövde henne till någonting mera.
Trots smärtan som strålade och vägen från helvetet så lyckades han ta dem ut ur skogen utan mera skottskador och omkullkörningar. Han tog en snäv sväng ut från skogsvägen och möttes till sin lycka av synen av Grim Reapers som stod parkerade utspridda över hela vägen. Max stod längst fram med ett av sina gevär riktade mot dem som han sedan riktade mot infarten till skogsvägen, redo att trycka av i vilken sekund som helst.