Black Star Riders - All hell breaks loose

Synen av Belikov som slängde sin cigarett på tungan äcklade honom inte. Han hade sett bra värre saker. Han var inte heller rädd för det mantal Dimitri hade tagit med sig, han hade uppskattat det att vara nästan lika många män som han själv hade med sig.
”I want what is mine.” Austin förstod genast vad han menade med vad Belikov sa. Han motstod frestelsen att snegla upp mot fönstret som ledde till hans lägenhet, där Marion förhoppningsvis fortfarande lågt lugnt och halvsov till filmen dem hade satt igång. Ingen av dem hade egentligen kollat eftersom Marion hade somnat och han hade hela tiden varit på helspänn, redo på att bege sig ner till klubbhuset när klockan var slagen. Inte ens den ljuva stunden bland lakanen hade fått honom att slappna. Austin fnyste och såg sig omkring på dem ryska männen som stod bakom Dimitri. Alla redo att slåss, precis som hans killar, och alla var dem lika fyllda med tatueringar så som Dimitri.
”You’re the one to talk. Taking peoples property.... Like those guns for example.” Han nickade mot AK-47:orna som en del av dem ryska männen höll i. Än så länge var dem inte riktade mot någon, med stor betoning på än så länge. Dimitri skrattade till.
”Who says I took them, they might be mine from my home country. Russia.” Han hörde dörren till klubbhuset öppnas bakom sig och ett leende spred sig over Dimitris läppar. ”Max, my old friend.” Han sneglade sig över axeln och såg att Max hade stigit ut med ett gevär slängt över axeln och ett allvarligt uttryck över sitt ansikte. Han var inte lika vänligsinnad som Dimitri låtsades vara. Varför skulle han?
”Belikov.” Fientligheten som genomsyrade Maxs röst gav en ännu mera spänning till stunden, den var så tjock att man skulle troligen kunna skära igenom den. Testosteron fyllda muskelknuttar med ett enda begär, att få spilla blod. Han gjorde det för en enda orsak. Skydda Marion. Han skulle inte låta dem få tag i henne, över hans döda kropp.

”Back to what I want, the girl.” Ett mystiskt flin spred sig över Dimitris läppar. ”I want Max’s daughter.” Va? Han såg oförstående på Dimitri. Max hade ingen dotter, så vitt han visste. Marion kunde väl ändå inte vara hans dotter. Det var omöjligt. Eller? Han såg bort från Dimitri och över till Max som såg ut att ha blivit slagen i ansiktet, men hans ögon avslöjade att detta var någonting han hade tänkt över under en lång tid. ”Did you not know? Oh she is special, just like you Max but she is much more beautiful than you are... And what a wild woman in bed.” Austin morrade till och skulle rikta ett knytnävsslag mot Dimitris fula tryne men stoppades av Maxs hand på sin axel. ”Don’t.” Mumlade han. Han visste precis vad Dimitri hade gjort mot Marion, han hade varit den som hade tagit emot henne kvällen då hon hade rymt. Han var den som hade fått höra helvetet som hon hade varit med om, hur hon hade blivit våldtagen gång på gång. Dimitri skrattade men männen bakom honom greppade sina vapen, en handgest från Dimitri och dem slappnade av så mycket dem vågade.
”Looks like someone knows what I am talking about. She really is something special, very rare... Just like her mother. She is very special too… Or should I say, was very special.” Det var droppen för Max, allt sunt förnuft var som bortblåst. Innan Austin visste ordet av hade Max flugit på Dimitri och helvetet brakade löst. Skott avfyrades, knytnävsslag riktade och vrål ekade mellan väggarna. Austin var snabbt nere för att bryta loss Max från Dimitri men kastades snart i backen av en ryss. Han såg upp i ryssens ansikte och såg att han var verkligen ful, ansiktet var fyllt med gamla ärr och tatueringar. Han slet fram sin pistol från sitt gömställe och sköt ryssen i knäskålarna, han skulle då inte kunna gå på länge. Några ärr till på hans kropp skulle nog inte skada. Han kom upp på fötterna och riktade en spark mot ryssen som nu låg på marken och ylade av smärta. En hand lades på hans axel och när han snurrade runt för att slå vem som än slet tag i honom fick han själv en rak höger till ansiktet. Helvetet hade minsann brakat löst och han bad till Gud och Allah och Buddah att Marion gjorde som han sa och bara höll sig i lägenheten.