77. Hear You Me
De fick hjälp direkt då de anlände till akuten. Personalen körde bort Austin på en bår och lämnade Max och Marion bakom dem, helt ovetande om vad som väntade. De satte sig ner i ett väntrum utan att säga ett ord till varandra och så satt det medan tiden tickade fram.
Efter tre timmar kom äntligen en läkare och Marion och Max ställde sig upp samtidigt för att vänta på vad läkaren hade att säga.
”Mr. Haynes is still unconscious. He had a broken rib, bullet wound in the shoulder and some minor scrapes here and there.” Läkaren talade med en mörk röst. “But otherwise everything is fine.” Fortsatte han och vände sedan sin blick mot Max. ”Mr. Flanagan, what's happened?” Marion hade helt glömt bort det som hade hänt tidigare under kvällen – då hennes tankar hela tiden var på Austin.
Max kliade sig i skägget.
”We don’t know.” Marion förstod direkt att Max skulle lägga in en vit lögn. ”We sat as usual, inside the clubhouse. Austin went out to take a piss. After a few minutes, we heard gunshots. We hurried out and found Austin unconscious on the ground.” Max kliade sig i nacken och kollade på läkaren och sedan på Marion med en allvarlig min. Läkaren bara nickade till svars innan han lämnade dem i väntrummet med en fundersam blick.
Minuterna tickade fram och blev till timmar som snart blev till dagar. Marion satt vid Austins sida hela tiden och de andra klubbmedlemmarna kom och gick. Max burkade stanna med henne ibland och som vanligt såg han ut att grubbla på något.
När det snart hade gått en vecka började hon bli mer och mer orolig över om Austin någonsin skulle vakna igen. Hon hade ju hört en massa historier om människor som blivit medvetslösa och sen aldrig vaknat upp ur komat igen. De fick helt enkelt ligga där i sjuksängen till dem dog. Tanken fick henne att rysa och hon skakade snabbt bort den och medan hon strök Austin över kinden.
Marion ställde sig snart upp och satte sig sedan ner i den lilla fåtöljen som stod intill väggen i rummet. Hon hade inte sovit på hela natten – då hon ville vara vid hans sida när han vaknade. Men nu var hon tvungen att sova och när hon hade suttit i stolen i någon minut somnade hon.
Det var inte förens 3 timmar senare som hon började vakna till liv, hon hörde röster långt borta men kunde inte uppfatta om det var en dröm eller verklighet.
”Sure thing, honey.” en kvinnoröst hördes och hennes första tanke var att Austin hade en annan tjej. Marion öppnade ögonen och såg till sin lättnad att det bara var sköterskan när hon försvann ut genom dörren.
Hon vände blicken mot sängen och hennes hjärta hoppade dubbel slag när hon fick se Austin.
”You're awake.” viskade hon, helt lamslagen. ”You’re awake.” sa hon lite högre och ställde sig upp. ”You’re awake.” hon sprang fram till sängen och omfamnade honom medan hon kysste honom på pannan, på kinderna och sedan på munnen. ”You’re awake.” hon fyrade av ett leende.
”I thought you'd never wake up again.” tårarna började rinna nedför kinderna med denna gång var det lyckotårar. ”Don’t leave me again.” hon la sig ner i sängen bredvid honom och vilade sitt huvud mot hans bröst.
