Hon satt tyst för sig själv på golvet i flera minuter och hela tiden frågade hon sig själv om hon skulle gå tillbaka eller inte? Hon hade verkligen ingen lust att möta Meghan, vad som helst kunde hända när de var i samma rum. Men tillslut bestämde hon sig ändå för att gå tillbaka till dem, hon litade inte på Meghan när hon var själv med Austin.

Marion reste sig upp och började sedan gå med nervösa steg mot Austins avdelning igen. Varför hon var nervös visste hon inte.
Hon närmade sig snart Austins rum och hon hoppades innerligt att Meghan redan hade gått. Hon möttes snart av Meghan som bara gav henne ett leende och gick sedan förbi. Marion stannade upp och gav Meghan en bitchig blick, hon följde henne med blicken tills hon försvann in i hissen och Marion suckade av lättnad. Det var nog jobbigt att bara möta henne i korridoren och vem vet vad som hade hänt ifall hon fortfarande var kvar på rummet.
Maten som hon hade köpt låg kvar på bänken utanför rummet, hon tog det i varsin hand och gick in till Austin.
”What did she want?” hon kollade lite surt på Austin och la baguetterna och godiset i sängen bredvid Austin. Själv satte hon sig ner vid den röda fåtöljen som stod intill väggen. Hon la armarna i kors över bröstet utan att släppa blicken från Austin. Hon visste inte varför hon var sur på Austin, om det berodde på Meghans närvaro eller något annat visste hon inte. Men troligtvis det förstnämnda. 

Dagarna gick och snart var det dags för den dagen då Austin skulle få komma hem.
Marion låste upp dörren till hans lägenhet som låg ovanför verkstaden.
”Welcome home, love.” hon hade en hand om hans midja för att hjälpa honom in i lägenheten. Max var också där, på Austins andra sida.
”We've cleaned up everything here. There is not a trace of a man that been stabbed here.” Max höll ut armarna och stängde sedan dörren efter dem.
”Simon made sure to Dimitri went to prison. So now he sits behind bars.” Max satte sig ner i soffan med en suck.
Marion kollade ut över lägenheten och hennes blick fastnade på den plats där hon hade knivhuggit Dimitri och en kall kår letade sig nedför hennes rygg.
Även ifall det snart var en månad sedan allt hände så hade hon fortfarande mardrömmar om nätterna, mardrömmar om att Dimitri skulle komma tillbaka och kidnappa henne.
Hon hjälpte Austin ner i soffan bredvid Max och satte sig sedan ner bredvid Austin.
”So, this was cozy.” sa Max ironiskt och log sedan mot dem båda innan hon rufsade runt med handen i Austins hår.
”Glad to have you home, son.” Max reste sig snart. ”Now I'll leave you two alone. I'm down at the office if there is any.” Med de orden lämnade han lägenheten.
Marion kollade upp på Austin och lutade sedan sitt huvud mot hans axel, hon var så glad över att ha honom hos sig igen.