Glasvegas - Secret truth

Austin kunde inte längre koncentrera sig på det som visades på TV:n, allt han gjorde var att snegla mot klockan och räkna minuterna tills Max skulle klampa in genom dörren. Han som hade tänkt njuta denna dag i soffan och varför inte i sängen eller på balkongen. Självklart var det en mycket fin sak i sig att Max hade beslutat att äntligen berätta för Marion, men det förstörde hans dagsplaner totalt. Det skulle däremot bli en lättnad att Max berättade, förhoppningsvis. För ärligt talat så hade det varit en pina för honom att faktiskt hålla tyst om det hela, med tanke på att Marion någon gång hade börjat tänka högt över hur hon inte visste vem hennes pappa var. Allt han hade kunnat tänka på under dem stunderna var ’Om du bara visste vad jag visste’. Inte för att hans pina kunde vara större än Maxs, att sitta inne med sådan information och se sin dotter varje dag som dessutom var tillsammans med en MC-gängledare. Fast det var en ganska stor status att fånga en sådan man, om man tänkte efter.
När han lade ner den tomma koppen på vardagsrumsbordet hörde han dörren öppnas och in steg Max. Han nickade till svars och följde honom med blicken när han hämtade kaffet. Han knäppte av TV:n så fort Max började komma mot dem.
”I have some things i want to talk about.” Austin hade ingen aning om han skulle vara närvarande vid avslöjandet eller om han helt enkelt skulle gå ner till verkstaden och skruva en stund.  ”I have kept this inside me for a long time now. Ever since I saw you.” När han såg nervositeten i sin broders ögon kunde han helt enkelt in gå därifrån. Vem visste hur Marion skulle reagera till det hela, med tanke på de humörsvängningar hon hade haft under deras tid tillsammans. En del av honom trodde fortfarande att hon skulle ta det med en elegans som endast hon besatte.

”I am your father. I think im your father. I know im your father.” Så var den hemligheten ute i det öppna. Jösses han hade nog aldrig sett Max vara så nervös som han var i den stunden. Hans blick gled från Max och över till Marion för att se hur hon reagerade. Han lade mjukt sin hand på hennes skuldra när han såg chocken i hennes ögon. I Maxs ögon kunde han se en hoppfull förväntan. Det var klart att han hoppades på att Marion skulle godta denna information. Om han någonsin blev far till en dotter skulle han definitivt hoppas på att hon skulle godta honom som han var, så som Marion hade gjort.
”I am very sure that I am your father... But your mother never told me about you. But when I saw you for the first time, I understood immediately. You are so like her, you have exactly the same brown eyes and the same smile.” När Marion stalled sig upp och omfamnade Max kunde han ingenting annat än att le. Det var en vacker scen som utspelade sig framför honom. Far och dotter som återförenades. Han var ingen som trodde på öden och sådan rappakalja men han var tvungen att medge att kanske det var ödet att hon hade staplat in i deras klubbhus den regniga natten. Kanske var det meningen att hon skulle hitta honom och Max, trots det hemska som hade hänt henne.
”This calls for a celebration!” Utbrast han, ställde sig upp och gick ut till köket. Han borde ha en champagneflaska undangömd någonstans. Han grävde genom skåpen tills han slutligen såg den guldinvirade glashalsen. Hur gammal den var behövde ingen veta. Champagne blev aldrig gammalt, eller hur? Han plockade ner tre glas från skåpen och gick ut tillbaka till vardagsrummet.
”I don’t have any fancy champagneglasses but..” Ursäktade han säg medan han började riva bort guldfoliet och vrida loss ståltråden som höll korken på plats. Lite grimaseranden och ett plopp ljud senare flödade champagnen ner i glasen som han radat upp på bordet.
”I’m not going to hold a speach but, I’m glad you found each other and Max... I hope you won’t kill me in my sleep when you find out that I’m dating your daughter.” Han flinade busigt mot Max och blinkade med sitt ena öga.