15. Here With Me

The Killers – Here With Me

Marion andades in den trygga doften av nybryggt kaffe och drog en hand genom det blöta håret. Hon kände sig mycket bättre idag, hon var utvilad och nyduschad och det var som att en sten hade lättat från hennes hjärta då hon hade berättat allt för Austin och den äldre mannen. Vad som skulle hända här näst var ändå oklart men hon hade en känsla av att allt snart skulle lösa sig.
Hon kunde snart höra hur det började röra sig i vardagsrummet och snart befanns sig Austin i köket. Hon vände på sig och möttes av en yrvaken man med en bar överkropp och hon fick nästan tvinga sig själv att kolla bort då hennes blick fastnade på hans bara bringa.
”Smells delicious... and good morning, how the hell can you be this awake at this time of day?” hon gav ifrån sig ett skratt och log sedan mot Austion.
”Well, good morning to you too.” hon la armarna i kors över bröstet och fortsatte. ”I had a nightmare, so I could not go back to sleep. So I got up and took a shower instead.”

 

Hon följde Austin med blicken när han sedan gick fram till ett av köksskåpen och tog fram två kaffekoppar.
”Well look who's looking better... Especially in those clothes.” Austins ord fick henne att rodna då hon kom på att hon hade tagit hans kläder.
”Um, yeah. I wanted some clean clothes on me, work clothes are not really my style.” Hon gav ifrån sig ett litet skratt och drack sedan en klunk av det varma kaffet som Austin hade hällt upp i båda muggarna. ”I was considering whether I should take the little dress that was lying on the bedroom floor, but I changed my mind quickly. And I'm sorry. It will not happen again.” hon satte sig ner vid en av stolarna runt köksön och drack ytterligare några klunkar av kaffet. Vad skulle hända nu? Här kunde hon inte stanna, men att åka tillbaka till hennes och Theos lägenhet kanske inte heller var en sådan bra ide då de som kidnappade dem säkert vet vart de bor. Men hon behövde rena kläder och inte Austins kläder.

 

 
”So what do we do now?” hennes kaffe kopp var snart tom och hon klev upp för att hämta mer. ”Do you think it's smart to go to the police?” hon gick tillbaka till sin plats och drack några klunkar av kaffet och ställde sedan ner muggen framför henne. Att gå till polisen var alltid bra men något sa henne att i just detta läge så kanske det inte var det smartaste. Tänk om männen skulle få reda på att hon hade gått till polisen, de kunde lika gärna försöka sig på henne igen och vem vet vad som skulle hända då. Tankarna fick henne att rysa och en kall kår gick längst hennes ryggrad och bilden av mannen med den ryska dialekten dök åter igen upp i hennes huvud. Hon kände tårarna komma igen. Varför var hon alltid den som skulle gråta hela tiden.
”I just wan’t to go home.” fick hon sedan ur sig med gråten i halsen. ”I want to have clean clothes, I want to sleep in my bed, I want everything to be like before and i wan’t Theo.” åter igen brast hon ut i gråt och hon gömde ansiktet i händerna, hon ville ha Theo där, höra honom säga att allt skulle bli bra, hon ville ha hans stora trygga armar runt hennes kropp, hon ville att han skulle hålla henne i hans famn tills allt detta var över. Men hon skulle aldrig få se honom igen. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!