20. Hit the road

Neil Young - Hit the road

Han överrumplades en aning av den impulsiva kramen han fick från Marion. Lika fort som hon hade omfamnat honom så hade hon släppte taget, vilket inte hade gett honom tillräckligt med tid att besvara kramen. ”I’m sorry.” Han lade märke till att den lätta rodnaden återigen spred sig över hennes kinder. Var hon verkligen sådär lätt att genera? Intressant. Han var van med ’hårdbarkade’ kvinnor som stod upp för sig själva och inte vek undan för någonting, eftersom det oftast sådana kvinnor som männen i hans omgivning valde att umgås med. Just för att dem hade skinn på näsan, en kvalite som man var tvungen att ha i den kretsen dem befann sig i. Än så länge hade han inte sett någon av dem rodna, han hade förstås inte känt Marion tillräckligt länge för att veta om hon var en sådan kvinna. Med tanke på hur hon hade hanterat det hela som hade hänt henne så var hon nog en med skinn på näsan. Så vem visste vad för slags kvinna hon egentligen var. Han tog några steg in i lägenheten och lutade sig med axeln mot väggen medan han betraktade hennes sätt att kolla igenom lägenheten. Det var som sagt ingenting att hurra över men det var tak över huvudet och rinnande vatten, bättre än ingenting.
”Are you absolutely sure that he will not be back for a while?” Han nickade. Han var en hopplös vandrade den där mannen.
”He is usually gone for months at a time and since he’s been gone for a week he won’t be back anytime soon. He’s probably driving down to Boca or something like that to find a new ride. It doesn’t seem like he wants to settle down with anything, even though he is turning fifty something.” Han kunde aldrig riktigt hålla koll på hur gamla alla var längre, dem närmaste visste han men det var dem enda.  Han kände hur det vibrerade i telefonen, fiskade upp den ur fickan och såg att det var återigen Meghan som ville ses ikväll. ’I’m busy’, blev hans svar för vem visste hur länge det skulle ta för Marion att ta sig igenom de saker hon ville ha med sig. Meghan skulle säkerligen bli irriterad eller till och med rentav arg på honom för att hon inte fick hans fulla uppmärksamhet två kvällar på raken.
”Thank you. This will be good for now.” Han såg upp mot henne, log ett skevt leende och nickade. Han kastade nycklarna, till lägenheten, åt henne och stoppade tillbaka telefonen i bakfickan på jeansen.
”This is your place now, so let's go get you some nicer clothes.”

 

Den styrde stegen nerför trapporna och vid slutet av trappan vände han sig om mot Marion.
”Wait here, I’ll go get Max.” Med det sagt gick han in till kontoret och hittade Max i samma position som första gången. Lutad över en hel massa papper, glasögonen långt ut på näsan och en fundersam rynka mellan sina ögonbryn. Han harklade sig, vilket fick Max att titta upp mot honom.
”We should get going.” Så kom han på att han kanske borde berätta om att Marion skulle stanna i lägenheten. ”Oh and she will be staying in the apartment above the bar, until Paul comes back.” Max nickade, stoppade glasögonen i bröstfickan på sin flanellskjorta, samlade ihop alla papper och satte dem I en pärm som han förde till ett av skåpen.
”She will be safer here, than completely alone somewhere...” Maxs blick föll återigen på henne där hon stod och väntade ”There is something very familiar about that girl.” Hörde han Max muttra, Austins blick gled över till Marion och han ryckte på axlarna och skakade på huvudet. Han hade då inte sett henne förut, ett sådant utseende var svårt att glömma. Utan att säga desto mera började dem gå ut till hans svarta pick-up som stod parkerad utanför verkstaden. Han satte sig in bakom ratten och körde ut från gatukanten.

 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!