Amorphis - The Smoke

”It's me and my mom.” Hörde han Marion säga. Han nickade lite och fortsatte sin lilla rundvandring för sig själv I lägenheten. Han lade märke till att Max verkade vara som förstenad, där han fortfarande stod och höll i den inramade bilden på Marion och hennes mamma. Vilket fick honom att undra över vad som pågick i hans hjärna. Om Austin var en fåordig man så var det ingenting jämfört med Max. Han använde sig mest av grymtningar och kroppsspråk, istället för att berätta vad han tänkte. Det tog tid att lära sig tyda hans sätt att få sig hörd, Austin som hade känt honom i mera än tjugo år kunde fortfarande inte förstå sig på honom. Han om någon var en man med många hemligheter och talanger. Han övervägde att fråga honom vad det var frågan om, men valde att gå vidare. Han skulle ändå inte få något svar. Dessutom verkade Max dra sig upp ur sina tankar av sig själv och såg sig omkring i lägenheten med en ointresserad glimt i ögat, men fotografiet släppte han inte taget om. När han var färdig med sin rundvandring och Marion ännu inte var färdig så satte han sig ner i soffan och tog till sig en av skvallerblaskorna som låg på bordet. Det samma vanliga. Den där Kim Karpal eller vad hon nu hette fanns på var och varannan sida och så någon top tio snyggaste kändismännen under trettio. Ännu en sak han inte förstod sig på hos kvinnor, vad var det dem fann intressant i en skvallerblaska? Kändisars liv berörde inte ens dem, det var helt enkelt onödigt. Tidningar om motorer och dylikt däremot, dem fick man ju nu faktiskt nytta av. Han kastade bort tidningen när han hörde steg närma sig från sovrummet. När han däremot såg hur många väskor hon hade tänkt ta med sig höjde han ett ögonbryn och såg på henne med en blick som sa ’skämtar du med mig?’. Han suckade och ställde sig upp när hon räckte över de lånade kläderna, det var först då han lade märke till att hon hade bytt kläder och flätat sitt hår. Hon började allt mer börja se ut som en person, och inte som ett offer för en stor tragedi, men ännu prydde dem hemska blåmärkena hennes ansikte och resten av hennes kropp för den delen.
”Thanks for letting me borrow, even if I did not ask for permission.” Han ryckte bara på axlarna och han följde henne med blicken när hon fortsatte packa ner saker. Han och Max utbytte en gemensam blick som sa ’Kvinnor’. Han drog en hand genom sitt hår och tog två resväskor av de som stod uppradade.
”I think I have everything now.” Tur var väl det. Han hade ingen aning om hur alla hennes saker skulle få rum i den nya lägenheten, med tanke på att den säkert var dubbelt mindre än vad denna var.

”Alright then. Well I’m starving, what do you say we go for a bite to eat?” Max nickade instämmande. Han var faktiskt rejält hungrig, allt han hade fått I sig sedan klockan sex dagen innan hade varit whiskey, öl och kaffe. Så mat skulle verkligen sitta fint. Max plockade åt sig två resväskor och så styrde dem stegen ut mot bilen.  En cigarett skulle också sitta fint för den delen. Så efter att han hade hivat upp väskorna på pickupens flak så tände han en cigarett och andades njutningsfullt in den giftiga röken. Tanten som hade gått förbi tidigare var påväg tillbaka och såg misstyckande på honom.
”You can’t smoke here, this is a nice neighbourhood.” Klagade hon med en röst som påminde om en gammal skata. Han fyrade av ett bländade leende mot tanten.
”Would be a shame if I had to put this one out, since I just lit it. So I’m going to finish this one and then I will be out of your way.” Tanten fnyste upprört och trippade iväg med hunden i släptåg. Han skrockade lågt och skakade på huvudet. När han slutligen var klar med sin cigarett och fimpat den så satte han sig in bakom ratten igen.