”If I knew where she lived I could have thrown that cigarette on to her lawn.” Marion log åt Austins kommentar.
“If you had done it you'd be dead now. She will not even let someone cut the grass for her. So she has to go and cut the grass himself with a lawn mower without a motor.”
De lämnade snart området, Marion lutade sig bakåt utan att släppa blicken från de välbekanta husen och affärerna som de åkte förbi. Ute gick folk i alla åldrar, glada över det fina och varma sommarvädret. Helt ovetande om vad som hade hänt henne de senaste veckorna. Några åt glass, andra solade i parken medan vissa bara satt på en bänk och njöt av den sommarsolen. I Stockton var alltid somrarna bra, det var alltid varm och soligt och det regnade nästan aldrig. Vilket också kunde skapa en massa problem då det alltid blev torrt på gräsmattor och i skogar i slutet av sommaren.
Austin svängde snart av vägen och parkerade på en parkeringsplats utanför en restaurang och när Marion såg vart de skulle äta log hon. Detta var hennes favorit stället, det var här hon och Theo alltid brukade äta när de kände för att äta ute. Även ifall de var rika och umgicks i societetskretsar så var Rosie’s Diner ett ställde de båda avgudade.

Med ett leende på läpparna klev hon ut ur bilen och stängde igen dörren med en duns. Tillsammans med Austin och Max gick hon till dörren och klev sedan in. Den lugna och välbekanta miljön fick henne att le ännu en gång. Hon hade saknat det här stället.  
“Good morning, Betty.” hon log mot kvinnan bakom disken som genast sken upp i ett leende när Marion steg in innanför dörren, men hennes leende bleknade snabbt.
“Why are you not on your honeymoon?” Betty kollade frågande på Marion och blicken gled sedan över till Austin och Max.
”It has happened a lot. I'll tell you when I can. And I will soon return to work.” Hon log mot Betty för att hon inte skulle misstänka det värsta och gick sedan och satte sig ner bredvid Austin och Max som nu hade satt sig i ett ledigt bås. Hon och Betty hade känt varandra enda sedan Marion började jobba på Rosie’s Diner för 3 år sedan, de hade funnit varandra direkt. Men att berätta för henne om allt som hade hänt kändes lite tidigt. Hon fick spara det till senare.
Hon lät blicken vandra ut över stället som nästan var full med folk, de mesta som åt där hade hon sätt förut, de så kallade stammisarna men det var även en del obekanta ansikten där. I ena hörnet av restaurangen stod en jukebox där kunderna själv kunde lägga i en liten peng för att byta låt.
”Have you ever tasted their apple pie here? It is the best god damn thing I’ve ever had, it’s even better than my mother’s cooking. It has got the perfect crusting and then on top of that they put a scoop of vanilla ice cream.” Hon skrattade lätt och kollade på Austin medan hon nickade på huvudet.
”He wouldn't shut up about it when he was a kid. Even in he was sleeping he talked about that bloody apple pie.” Sa Max till svars medan han fingrade på en servett.  
“Hey hey hey, don't talk shit about the pie. Just because you are a grumpy old man doesn't mean us young people can't enjoy the perfect pie in existence.” Austin lät arg och Marion gav ifrån sig ett litet klingade skratt.
”I've been here before. You know. This is my favorite place.” Hon kollade mot bardisken och kunde inte undgå att se Betty som stod och glodde på dem vid kassan. Men så fort hon Marion mötte hennes blick kollade hon bort och började sedan torka med en trasa över bardisken.
”We always ate here, me and Theo.” fortsatte Marion och kollade på Austin och Max.
Den gamla 50 tals musiken hade snart tystnad ur jukeboxen och hon började sedan leta runt i sin handväska efter ett litet mynt.
”I'll be back soon, I'll just switch to a good song.” hon pekade mot jukeboxen och klev sedan och upp och gick med snabba steg fram till den. Hon la i ett mynt och letade upp en låt, hon valde tillslut Hard Headed Woman  med Wanda Jackson, en av hennes favorit låtar.
50 talet och Rockabillyn hade alltid funnits i hennes liv, enda sedan hon var liten, då hennes mamma var en stor 50 tal och rockabilly fantast, så det hade helt enkelt bitigt sig fast i Marion med. Hon gick oftast runt i 50 tals klänningar och 50 tals frisyrer och den enda musiken som existerade på hennes ipod och spotify var 50 tals låtar.
Hon satte sig ner vid bordet igen mittemot Austin och Max och roffade sedan åt sig menyn som Austin höll i handen.
”So, where were we? Oh, and I work here.” hon ögnade igenom alla rätter på menyn och kollade sedan upp på männen. ”I take the burger and fries and a blueberry milkshake for dessert.” Ännu ett leende spred sig på hennes läppar, om det berodde på att de var på Rosie’s diner eller på sällskapet hon hade med sig visste hon inte.