David Choi - Pokerface

När Austin mötte Marions blick kunde han inte släppa den, han var fast i hennes mörka ögon. Fan ta kvinnor och deras magiska förmåga att trollbinda en man med endast ett ögonkast. Det var först när hon såg ner för att koncentrera sig på whiskeyn som ögonkontakten bröts och han återfick sin förmåga att tänka klart igen.
”Here you go.” Han tog glaset, försökte sig på ett leende och höjde det med en nick innan han tog en klunk av den. Han stod där och undrade över om han skulle säga någonting eller helt enkelt gå tillbaka till Meghan och se till att inget bråk utbröt mellan dem. Istället för att göra någonting lämnade han bara kvar att hänga vid bardisken och se ner på den guldbruna vätskan i hans glas. Livet kunde bli bra komplicerat ibland. Dock när dörren till klubbhuset öppnades sneglade han över sin axel för att se vem det var som stigit in genom dörren.
”Do you all party without me?” Moe. Perfekt. Han var inte egentligen arg på Moe, mera besviken och en aning förrådd. Moe visste precis hur Austin kände kring Marion, Moe hade funnits där vid hans sida för att hjälpa honom även de gånger som han riskerade att få en snyting. Sen så går han och får ihop det med samma kvinna som hade krossat hans hjärta och stampat lite på det. Han avskydde det leende Moe riktade mot Marion, förmodligen hade han själv burit samma leende varje gång han hade sett Marion för lite mer än ett halvår sedan. Moe verkade tydligen upptäcka att Austin faktiskt stod där, eftersom hans leende dog ut för en sekund innan den sken upp igen när han var framme vid Marions sida. Hela deras sätt att bete sig med varandra gjorde honom lätt illamående och han svepte sin whiskey i ett svep.

Så fort han såg hur Marion lutade sig in mot Moe räckte han sig efter whiskey flaskan och hällde upp ett glas åt sig.
”Look, Austin. I hope there’s not hard feelings.” Hörde han Moe säga när dem tydligen hade tagit sig tiden att dra sig ifrån varandra. Hans blick gled mellan dem båda innan han skakade på huvudet.
”None at all.” Vilket var en lögn men han hade ingen lust att börja gräla denna kväll. Istället för att uggla på dem vände han på klacken och gick tillbaka till Meghan som satt och smekte sin mage medan hon pratade med en av männens old lady, Sally. Pratade var nog inte det rätta ordet, viskade högt stämde bättre in.
”act that way.... in front of him.” Var vad han hörde när han satte sig ner. Med tanke på vart deras blickar var riktade anade han att dem pratade om Marion och Moe.
”Oh god I miss the taste of whiskey...” Klagade Meghan när hon såg på glaset han höll i sin hand, tydligen verkade saknaden efter alkohol vara viktigare än att klaga på honom för att han hade stått med Marion. Eller så tyckte hon synd om honom för att dem hade kyssts rakt framför honom. Han la sina satsningar på det sistnämnda eftersom hon lutade sig in, grep tag i hans nackhår och kysste honom djupt. Blicken hon gav honom efteråt sa allt - den bekräftade hans misstankar.

Allt eftersom folket strömmade in och alkoholen flödade i allt snabbare takt blev alla bara fullare. Alla förutom Meghan, hon klagade men hon fick i alla fall stor uppmärksamhet med tanke på hur stor hon hade blivit nu. Han själv hade hamnat mitt i ett mycket intressant poker spel. Strip poker. Någonting han inte hade spelat på en lång tid. Poker ja, men strip poker hade inte hänt sig på några år. Framför honom hade han en salig blanding av skalliga män, halvnakna män, halvnakna kvinnor, tjocka män, fullt påklädda män och kvinnor och så han som än så länge bara hade förlorat sina skor och sin väst. Än så länge ville det säga.
”Royal flush. Watch and weep, bitches.” Det var Sally som var i hög form denna kväll. Alla suckade dem uppgivet och tog av sig ett klädesplagg, i hans fall sin tröja. Tur var väl det att det var varmt i klubbhuset och såg värmde även den femte whiskeyn han hade sköljt ner.