El tango de Roxanne - Jose Feliciano, Ewan McGregor, Jacek Koman

I den stunden fanns inga bekymmer och inga sårade känslor, bara deras ohämmade passion för varandra. Allt kändes så rätt och perfekt. Hur länge det skulle vara visste han inte, men så länge det varade skulle han njuta till fullo. Han skulle återupptäcka varenda len kurva på hennes kropp, kyssa dem perfekta fylliga läpparna och pressa hennes kropp mot sin. Synen av Marion utan tröja väckte undantryckta känslor och elden inom honom flammade upp likt ingenting annat han någonsin tidigare känt. Han flätade in sina fingrar i hennes hår och kysste henne med ohämmad lust. Plötsligt förändrades allt. Han kände hur hon stelnade till under hans händer och innan hon ens hade hunnit knuffa undan honom förstod han vad som hade hänt. Vettet hade hunnit ifatt henne snabbare än vad det hade gjort för honom.
”This was a bad idea. You are with Meghan now and Im with Moe.” Austin suckade tungt. Hon hade rätt, det var fel gjort av dem men ändå kunde han inte hitta den ångersfulla känslan inom sig. Han borde känna ånger för att ha gjort så mot Meghan, men där fanns ingen ånger över huvudtaget. Han följde efter henne med blicken när hon lämnade honom ensam på toaletten. Återigen var det hon som lämnade honom efter sig och återigen var det som om någon obarmhärtigt kramade om hans hjärta till bristningsgränsen. Han drog en hand över sitt ansikte, lutade sig mot tvättstället och såg på sig själv i spegeln.
”Why do I let myself feel these things...?” Mumlade han för sig själv. Plötsligt gjorde sig hans behov påmint och han gick fram till en pissoar. Det var nu förstås ett litet problem. Den stund han och Marion hade delat tillsammans hade växt känslor som skulle försvåra hans förmåga att nu uträtta sitt påtryckande behov.

Efter några om och men var han redo för att lämna toaletten och därmed återgå till festen som härjade inne i klubbhuset. Hans iver för klädpoker var inte längre lika starkt, så istället för att sätta sig ner vid bordet och återuppta spelet klädde han istället på sig. Borta vid baren såg han Marion med Moes arm runt hennes axlar och han kände återigen hur den råa handen kramade om hans hjärta ytterligare. Jösses han var verkligen tvungen att sluta ha känslor som en tonårspojke. Han ville ha något att dricka, men han tänkte då inte gå till baren för att hämta något. Som tur var tycktes den rödhåriga kvinnan hitta honom igen, och denna gång med en flaska captain morgan i sin hand. Sedan han senast hade sett henne hade hon minsann ökat på sin promillehalt, eftersom hon knappt kunde stå stilla på de skyhöga klackar som prydde hennes fötter. Hon sken upp när hon såg honom men just som hon skulle ta ett steg mot honom snubblade hon till och hamnade i hans famn. I en svepande rörelse snurrade han runt henne för att placera henne på hans tidigare stol.
”Sit here and play.” Uppmuntrade han med ett charmigt leende, snappade till sig hennes flaska och stegade iväg innan hon hann börja på med några klagomål eller invändningar. Samtidigt som han höjde flaskhalsen till sina läppar hörde han ett ljust ’woho’ bakom sig. När han vände blicken bakåt han rödtotten hunnit slita av sig sin klänning och satt nu där i bara sina underkläder. Om hon hade förlorat eller inte visste han inte, men männen var i alla fall glada. Till skillnad från han. Inte blev han heller gladare av att se en Meghan som verkade ha ett åskmoln över sitt huvud.
”And who the hell was that? Your new skank?” Fräste hon bittert. Han behövde verkligen inga fler problem denna kväll. Innan han svarade tog han en rejäl klunk av romen och himlade med ögonen.
”Don’t you have any other problems to attend to? Like punching someone for not asking you how you feel about having a baby or noticing your new haircut?” Muttrade han surt. Detta skulle minsann inte sluta bra. Innan han visste ordet av hade hon slitit flaskan ur hans hand och slängt den i väggen bakom sig.