Tårarna forsade ut och hon kunde inte göra någonting för att stoppa det. Hon skulle aldrig ha kommit tillbaka, hennes liv hade nog varit bättre då. Eller hon skulle i alla fall ha åkt hem till England igen när hon hade fått reda på att Meghan väntade Austins barn. Varför var hon ens kvar på sjukhuset? Hon kunde lika gärna sticka härifrån och aldrig mer dyka upp.
När hon snart hörde den bekanta manliga rösten, som alltid gjorde henne knäsvag och hennes hjärta att rusa, lyfte hon snabbt på blicken och mötte sedan mannens blåa ögon.
”You look like you could use one.” hon torkade snabbt bort tårarna och lät sedan blicken vandra ner till cigarett paketet som han höll fram till henne. Hon visste att hon borde säga nej. Hon hade ofta feströkt när hon var yngre men hade lyckats sluta och nu kändes det lockande att ta emot en cigarett då det kanske skulle få henne att lugna ner sig en aning. Så istället nickade hon tog en cigarett ur cigarettpaketet. Hon förde sin cigarett mot Austins tända cigarett och när den äntligen hade fått fyr tog hon ett djupt bloss och lät sedan röken segla ut genom hennes mun. Det smakade fruktansvärt men hon fortsatte ändå röka då cigaretten lugnade hennes nerver för några sekunder.

”This is supposed to be the best day of my life but...” hon kollade upp på Austin utan att säga något. För henne var det den värsta dagen i hennes liv.  ”I guess it just haven’t sunk in yet.” fortsatte Austin och Marion fimpade cigaretten. Hela tiden dök bilden på henne och Austin upp i hennes huvud, bilden när de åter igen hade kysst varandra kvällen innan. Men även bilden på honom när han hade gått in i rummet till sitt nyfödda barn och sambo. Tårarna började åter igen rinna nedför kindern. Hon kollade sedan upp på Austin. Detta var bara helt fel. Vad gjorde han här ute med henne? Skulle han inte vara med sin fru och deras nyfödda barn?
”What do you want with me anyway?” hon började låta irriterad. ”Go into your new family and leave me alone. ”Hon kollade argt men med ledsna ögon på honom en sista gång innan hon började gå ifrån sjukhuset.
Hur hade hennes liv egentligen sett ut ifall hon hade berättat sanningen för Austin om att Simon hade knuffat ner henne från trappan ett år tidigare, att hon var gravid. Hon hade verkligen ångrat alla de val hon hade gjort sen hon hade kommit hit. Eller i alla fall de val efter hon hade knuffats ner för trappan. Valet om att stanna med Austin i Stockton var inget hon ångrade, även ifall allt hade gått åt helvete.
Hon ökade på stegen och hon hade egentligen ingen aning om vart hon var på väg. Hon ville bara gå, gå bort från allt.
Det hade börjat mörkna ute och snart skulle sola försvinna i horisonten. Hon huttrade till av den kalla vinden som svepte förbi och påminde dem som var ute att sommaren ännu inte var här. Hon muttrade några svordomar för sig sälj över hennes klädval denna dag. Jeans shorts och en t-shirt. Det var nästan folktomt ute på gatorna, bara någon enstaka människor syntes till, människor med varma kläder.
Hon kunde inte släppa tanken från Austin och Meghan. Hon ville bara lägga sig ner på asfalten och gråta, men hon hade inga tårar kvar.