"If I tell you now, everyone in the club will know what I'm doing." Det var det enda Austin hann uppfatta av samtalet som fördes mellan Marion och Dimitri. Han kom fram till bordet de satt vid precis i tid för att höra Marions fråga.
"What should I say to him?" Austin drog fram en stol och satte sig på den så att han kunde stöda sin bröstkorg och armar mot ryggstödet. För att motstå frestelsen att röra vid Marion gned han sig över hakan och såg fundersamt mot Max. De behövde inte yttra några ord för att komma fram till samma lösning. Under de senaste veckorna hade dem fått ännu ett problem. Mexikanerna. Max nickade näst så lite att det var ett under att han uppfattade det. Hans blick gled över till Marion och synen av hennes nervositet väckte någonting inom honom. Känslan att beskydda henne till varje pris blev allt starkare, och den känslan hade ingenting att göra med det faktum att han älskade henne. Hur mycket han än försökte pressa undan den förgiftande känslan. Han hade velat beskydda denna kvinna sedan dagen då hon hade svimmat i hans armar. Austin suckade.
”Next time he calls, you tell him that you’ve overheard us talk about the Mexicans and some barn at the border between Stockton and Sacramento.” Han tystnade och mötte återigen Maxs medgivande blick. “If you give him too much details he may get suspicious.” The Grim Reapers hade satt upp ett möte med mexikanerna för att få deras knarkhandel bort från deras gator. Om de hade tur skulle Dimitri lösa det problemet åt dem. Ingen annan än Reapers härjade på Stocktons gator, och så var det med den saken. De skulle dessutom aldrig beblanda sig med knark. Vapen var en helt annan sak.
”If he asks you what the meeting is about, you just say something about drugs. That’ll awaken his interest.” Mera kunde han inte berätta åt Marion. Tekniskt sett hade han redan berättat för mycket. Marion tillhörde inte officiellt klubben och därmed hade hon inga rättigheter att få höra någonting om detta över huvud taget.

Austin såg på Max med en menande blick, och det var allt som krävdes för att få Max att ställa sig upp med en harkling.
”I’m gonna go check on the new guys and see so that TJ hasn’t snapped their necks.” Med de orden försvann Max ut ur klubbhuset. Det var en påhittad ursäkt men egentligen var det en bra sak, TJ hade ett hett temperament så det var nog bra att någon höll ett öga på honom. Bortsett från Moe. Han vände sig mot Marion med en bekymrad glimt i ögonen.
”Marion... How are you feeling about all of this?” Han pausade lite innan han åter tog till orda. “Are you sure that you’re up for this? I mean this isn’t some game between girlfriends where two doesn’t like the third one and want to kick her out of the group, without saying it to her face.” Han höjde ett ögonbryn och studerade henne. Han avskydde att se henne så nervös som hon gjorde. Det hade han alltid gjort och det var någonting som aldrig skulle förändras.