Så många tårar som hon hade släppt sedan hon hade mött Austin, så många att de kunde fylla ett helt hav. Men ändå ångrade hon inte att hon hade kommit hit, snare tvärtom. Hon drog handen genom håret och tårkade bort tårarna som nu hade slutit rinna, hon var helt tom. Med huvudet lutat mot väggen gick hennes tankar tillbaka till den tid med Austin som hade varit den bästa tiden i hennes liv. När de hade varit som lyckligast, levt sitt liv ihop, gett varandra kärlek och omsorg.
Marion var så inne i sina egna tankar att hon inte såg Austin som närmade sig. Det varinte fören han satte sig ner bredvid henne vid husväggen som hon märkte honom.
”A penny for your thoughts?” hon släppte blicken från hennes händer och kollade sedan upp på Austin. Hon ryckte bara på axlarna till svars, skulle hon berätta allt som hon tänkte på just i denna stund så skulle han tröttna och tycka att hon var jobbigt som ältade allt som låg i det förflutna.
”We’ll get through this and we will get rid of Dimitri.” fortsatte han.
"I hope so." sa hon tyst och släppte blicken från Austin.

”When Dimitri is out of the picture... you’re free to do what ever you want. I wouldn’t blame you if you left Stockton, seeing how much crap you’ve stood up with the past couple of years.” hon kollade snabbt upp på Austin.
"Don't you understand. I do not want to leave, I want to stay here with you." hon ångrade genast sina ord. Detta skulle bara skapa en massa problem, men istället för att vara tyst och gå därifrån fortsatte hon. "I want nothing else. My life is here. With you." hon vände på sig så att hon kunde se in i hans blåa ögon. Hon förde försiktigt handen mot hans kinde och smekte den ömt. "I love you Austin, I love you Austin, always have and always will. Nothing can change that." hon gav honom ett varmt och kärleksfullt leende och hon hade en sådan stor lust att kyssa hans läppar. Istället drog hon handen genom hans hår innan hon ställde sig upp.
"I hope you soon realize it." hon vände på klacken och gick sedan därifrån.