Marion log mot Austin medan hon åt. Hennes mage kurrade nöjt när hon fick i smörgåsen.
"Hold on." Marion följde Austin med blicken när han klev upp från sängen och gick fram till sovrumsfönstret. Hon kollade frågande på honom. "Charlie’s back in town.” Marion nickade. Charlie? Varför kändes det namnet så bekant. ”He can wait ’til tomorrow. Right now I only have time for you and this delicious food.” hon fortsatte le. Han var så vacker, även ifall han inte alls åt på ett vackert sätt, men det gjorde honom bara charmigare. När hon hade fått i sig maten och magen blivit nöjd la hon sig under täcket och granskade Austin. Det kändes som att turer äntligen var på deras sida, men ändå kunde hon inte undgå att känna rädslan komma krypandes. Samtalen från den mystiske mannen hade kommit tillbaka, men det var inget som hon hade planerat att berätta för Austin, i alla fall inte ikväll. Hur länge skulle de få vara lyckliga tillsammans innan helvetet bryter lös igen?

Marion somnade ganska snabbt efter de hade ätit och vaknade inte fören nästa morgon av att solen sken in genom fönstret, rätt på hennes ögon. Med en suck la hon kudden över huvudet i ett försök att somna om, men Austins höga snarkningar var för tillfället värre en solens starka strålar. Hon satte sig upp i sängen och gnuggade sig lätt i ögonen för att få blicken att klarna. Med trött steg klev hon upp från sängen och gick fram till Austins sida, hon gav honom en lätt kyss på pannan innan hon vandra ut från sovrummet och in till badrummet. Hennes kläder låg fortfarande slängt på golvet vid badkaret. Snabbt drog hon på sig dem och fortsatte sedan ut till köket, där hon skrev en lapp till Austin, en lapp där det stod att hon gått över till sig för att duscha och att hon sedan skulle komma tillbaka med frukost. Lappen la hon på hennes sida av sängen innan hon lämnade lägenheten.
Ute sken solen och det var relativt lugnt. Några av männen jobbade i verkstaden. Utanför klubbhuset satt Moe tillsammans med TJ. Marion såg de blickar som de gav henne när hon gick förbi dem, klädd i endast pyjamas. De sa ingenting men hon förstod direkt att de visste vart hon hade spenderat natten.
När hon klev in i klubbhuset kände hon doften av kaffe och hon hoppades innerligt att inte hennes mamma och Max var där just nu. Ingen syntes till och en lättad suck slank ur henne när hon gick upp för trappan till lägenheten. Hon förde nyckeln till dörren men såg till sin förvåning att dörren redan var öppen. Hon måste ha glömt att låsa den kvällen innan.

När hon stiger in i lägenheten hör hon vattnet porla i duschen. Hade hon glömt att stänga av vatten kranen igår? Vattnet slutar rinna, någon är där inne och det är då som hon kommer ihåg varför namnet Charlie lät så bekant. Det var han som bodde i denna lägenhet innan henne, han som bara hade stuckit. Men nu var han tillbaka. Hon backade mot ytterdörren och skulle precis vända som om för att gå ut när en lång kraftig man kliver ut från badrummet, klädd i, ja ingenting. Ett leende sprider sig på hans läppar när han får syn på henne. Marion står som förstenad och vet inte vart hon ska kolla eller vad hon ska säga.
"So you must be the woman who has made this place more ... feminine." Marion bara nickar till svars. och vet inte hur hon ska bete sig. Framför henne stor en naken man med tatueringar från topp till tå, ja en snygg sådan, hon kan inte ljuga, inget på mannen är fult. Inte ens.. Hon sänker blicken men kollar snabbt upp när hon känner hur hon rodnar.
"Ehm, I..I." hon får inte fram ett ljud. Mannen drar en hand genom sitt långa hår och försvinner sedan in i badrummet, några sekunder senare kommer han ut igen, men nu med en av hennes rosa handdukar virade runt midjan.