Austin nickade, en aning överraskad men han var glatt överraskad. Klubben skulle må bra av att ha Charlie tillbaka vid bordet.
”I’ll bring it up at the table today.” Charlie nickade tacksamt och klappade Austin på axeln. Han mötte Max’s godkännande blick. Man kunde i princip säga att Max var ängeln som satt på hans högra axel, han var ängeln som viskade de dömande orden eller gav de goda råden. Det var därför inte konstigt att han var Austins VP, vice president. De tyckte båda väldigt mycket om Charlie och hade båda två varit väldigt besvikna när Charlie hade valt att leva livet på vägen istället för i klubben. Nu när han var tillbaka skulle de förmodligen kunna få en bättre överhand på Dimitri. Charlie var inte bara en hård man med ett vackert yttre, han var listig och en jäkligt bra man att ha vid sin sida när det hettade till. De hade växt upp tillsammans, lärt sig att hantera en motorcykel tillsammans och träffat sina första tonårskärlekar på samma plats. Hade det inte varit för att Charlie hade valt vägen före klubben hade han troligen blivit hans VP när han hade fått stiga till tronen som ledare över Grim Reapers.

Allas blickar vändes mot dörren när den slog upp och en Marion med rufsigt hår steg in i klubbhuset. Bakom sig hörde han Moes lågmälda och undertrycka skratt och ett leende spred sig på hans läppar. Det var hans old lady det. Ett ögonbryn sköts upp en aning när han såg de allvarliga blickarna hon riktade mot Charlie. Inget flirtande där minsann. Det var nästan så att Charlie lyfte händerna som för att ge upp och backa undan, bara nästan.
”Austin, you know where to find me.” Ett lystet leende ryckte i hans mungipor när han såg efter henne när hon gick upp för trapporna.
”That is one fiesty lady you have there.” Hörde han Charlie mumla.
”That I do... And her parents are sitting at the bar.” Han skrattade till, ställde sig upp och klappade Charlie på axeln med en blick som sa ‘lycka till’. Han kunde se att varken Moe eller Carol tyckte om det Charlie sa och det roade honom något oerhört. Innan han gick knde han se hur Charlie försökte sig på ett oskyldigt uttryck. Så utan att säga någonting mera följde han Marions fotsteg uppför trapporna och in i hennes lägenhet. Från badrummet hörde han vattnet som rann och det lystna leende lekte återigen över hans läppar när han tog av sig sina kläder och gick till badrummet med tysta steg. Från dörren kunde han se hennes bara ryggtavla och vattnet som rann ner över henne. Försiktigt slöt han upp bakom henne och kysste hennes axel.
”How come we always meet in the shower...?” Mumlade han. Inte för att han klagade. Definitivt inte.