207. I want this moment to be forever

Ett leende spred sig på Marions läppar när hon hörde ytterdörren till lägenheten öppnas och sedan stängas. Austin hade nappat på hennes erbjudande och äntligen skulle hon få vara ensam med honom igen. Men ändå kunde hon inte undgå att känna ett sting av oro. Tänk om det var Charlie? Hon vågade inte vända sig om och se vem det kunde vara. När hon sedan hörde den bekanta mansrösten slappnade hon av.
”How come we always meet in the shower...?” hon vände sig om för att det vackra ansiktet som fick hennes hjärta att bulta. Marion fortsatte le.
”Well, thats because this is the only place where we can be alone.” det var sant. Vart dem än befanns sig så dök det alltid upp någon och störde dem, var det inte Max så var det någon annan i klubben. Här kunde de i alla fall vara för sig själva.
Marion lät händerna vila på Austins bringa medan hon kollade in i de blåa ögonen.
”I love you.” sa hon sedan och kysste de underbara läpparna, som gjorde hela hennes kropp alldeles varm. Marion hade en känsla av att det alltid skulle vara dem nu. Ingenting skulle kunna sära på dem igen. De hade varit med om så många motgånger men hade hela tiden hittat tillbaka till varandra på ett eller annat sätt. Även ifall vägen hit hade varit ett rent helvete. Hon tänkte ofta tillbaka till den tiden då hon hade fått reda på att hon var gravid. Hur hade deras liv sett ut om hon hade berättat för honom direkt? Hade de levt lyckliga tillsammans med deras barn? Eller hade det gjort så att de hade splittrats igen? Inte dag gick utan att hon saknade det lilla livet som hade börjat växa inom henne, även ifall det var så tidigt så hade hon redan börjat älska barnet. Men hur skulle livet på en motorcykelklubb för ett barn se ut? Hon trängde bort tankarna och återvände till nuet. Det var alldeles för tidigt för att börja tänka på barn.


Hennes kropp hungrade efter hans beröringar. Och hon fattar inte hur hon kunde överleva utan hans beröringar under den tiden de inte var tillsammans. Han hade blivit som en drog för henne och det hade börjat igår. När dem hade återförenats med varandra.
"I want this moment to be forever." viskade hon fram mellan de passionerade kyssarna. När hon var i Austins famn kändes det som om det inte fanns några problem utanför huset väggar. Men problemen var nu värre än någonsin, både för klubben och dem själva. De visste aldrig när Dimitri skulle slå till och varenda dag gick hon runt och oroade sig över att få ett samtal av Dimitri som ville ha mer information om klubben.
Marion sköt åter igen bort tankarna om världen utanför och tryckte sedan sin hungriga kropp mot Austins samtidigt som hon drog fingrarna genom Austins hår.

 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!