Tenacious D - They fucked our asses

Austin hade précis fått på sig sin skjorta och satt pistolen, som oftast låg på nattduksbordet, bak i byxorna och in under skjortan när han hörde rörelser från sängen. Han vände sig om och log nöjt åt den syn han bemöttes av.
”What are you awake now? Come back to bed.” Det var näst intill omöjligt att motstå frestelsen med tanke på hur vackert nyvaken hon såg ut vid det tillfället när hon klappade på sängen. Han fick småglimtar från gårdagskvällen, och diverse kvällar innan den och tankarna på det fick honom att le mer än nöjt. Han ångrade inte en sekund att dem hade hamnat i säng med varandra den stunden dem hade gjort det. Trots att det var meningen att dem skulle kila långsamt. Så mycket för den saken.
”Oh believe me... I would if I could.” Fan ta Max om hans brådskande ärende bara var en miss i något protokoll. Då skulle ha få höra en utskällning han aldrig ens fått höra av sin exfru. Han drog på sig västen och drog en snabb hand genom sitt redan morgonrufsiga hår.
”Is it something with the club?” När hon satte sig upp och såg ack så orolig och oskyldig ut förbannade han Max tusen gånger om inombords. Drar en man upp ur sängen den här tiden på dygnet och när det dessutom ligger en syndigt vacker kvinna i sängen med honom. Hade han inte hört om vett och etikett förut? Han ryckte på axlarna.
”Probably, Max didn’t say.” Oftast brukade han säga om det var dåliga eller riktigt dåliga nyheter som han hade på hjärtat, och de gånger han inte sa någonting så kunde det antingen vara att en av killarna hade fastnat med diverse kroppsdelar i diverse saker eller så var det någonting riktigt illa. För Maxs eget bästa var det bäst att det var någonting riktigt illa. Han såg hungrigt efter Marion  när hon kom runt sängen mot honom. Han besvarade mer än villigt den kyss hon gav honom. ”Will you come back later?” Han virade sin arm kring hennes midja och lyfte upp henne i sin famn. Han satte mjukt ner henne i sängen och kysste hennes ljuva läppar.
”If you promise to not move an inch...” Mumlade han och gav henne en kyss till. ”I have to go now... But you go back to sleep and I’ll be back by the time you’re awake.” Med dem orden gav han henne sista kyss och klättrade ur sängen. Om han såg tillbaka på vägen ut ur rummet så skulle han nog inte kunna stå emot frestelsen att vända om och hoppa ner i sängen med henne igen. Så det bästa alternativet för stunden var att se framåt och gå ut genom dörren.

När han väl steg in kontoret hade han rökt en cigarett men höll på med sin andra. Han stegade in i kontoret och upptäckte att Max inte var ensam, där satt även Moe, Simon och JD.
”You all better have one hell of a reason to drag me out my bed and from the very sexy woman in it.” Han såg irriterat på dem och upptäckte att detta var en av de gånger då Maxs tystnad betydde att det var otroligt dåliga nyheter. ”What now?” Max gnuggade sin haka och såg genuint arg ut.
”All the guns are gone.” Han såg från Max till Moe med ett höjt ögonbryn. ”Did I just hear you right. Did you say that the guns are gone?” Utbrast han. Han visste att det var någonting otroligt fel med lugnet dem hade fått ha under den senaste månaden. För mycket lugn betydde alltid att det var en skitstorm på väg. Tystnaden som rådde var svar nog. Alla vapen var borta.
”God fucking damnit! How could this happen?” Om någon bestämde sig för att ge sig efter dem nu så hade dem den perfekta luckan att göra det. De enda vapen dem hade nu var sina egna. ”The back door was shot open, no shells were left behind.” Moes tur att prata. Han suckade uppgivet.
”Did you find out anything more about Dimitri?” Han vände sig till Max som skakade på huvudet.
”No one has heard or seen anything, we don’t even know for sure if it really is Dimitris crew that we’re up against.” Det Max sa var sant, men hans magkänsla sa honom att det var Dimitri. Det han fortfarande inte hade lyckats pussla ihop var vad Marion hade med ryssarna att göra.