162. Liar liar

Cris Cab - Liar liar

Sättet Marion stelnade till och såg upp på honom på,  fick en förundrad rynka att uppstå mellan hans ögonbryn. Att hon dessutom bara nickade till svars gjorde honom mer än bara förbyllad. Var det all reaktion hon tänkte kläcka ur sig? Hon hade stormat in dit som en tornade, kört ut kvinnan som skulle ha värmt hans säng för en natt och skällt på honom som om han hade varit en mycket stygg hund och så bara nickar hon och ser på honom en ynklig blick. Som om hon var offret i hela den här situationen. Han stod där och såg efter henne när hon svepte ut ur rummet och siktade in sig på ytterdörren. Nästan så att han tappade hakan över den tafatta reaktion han hade lyckats dra ur henne. Men samtidigt som det irriterade honom, som när det kliade på ett ställe man inte riktigt kunde nå, gjorde det honom lättad. Ändå gick han efter henne en liten bit, kanske för  att se till att det verkligen var ut genom dörren hon tänkte gå och inte in till köket för att koka en kopp kaffe åt honom för att sedan tvinga honom att prata ut om alla känslor.
”Just so you know. Simon is the reason I lost our baby. He pushed me down the stairs.” Nu var det hans tur att se på henne. Känslorna som vaknade till liv inom honom lämnade en känsla av illamående. Simon? Var Simon roten till allt det dåliga som hade hänt mellan Austin och Marion under det senaste året? Om man inte räknade med att Meghan hade slingrat sig in i hans liv vid det laget som Marion hade tagit sig tillbaka till Stockton. ”What?” Viskade han fram, men Marion hade redan lämnat honom.

 

Hur länge Austin stod där som förstenad efter att Marion hade lämnat lägenheten hade han ingen aning om. Han suckade tungt och slet till sig en jacka på vägen ut genom dörren.
”I can’t believe I’m doing this again...” Muttrade han för sig själv när han rusade nerför trapporna. Att han fortsatte att utsätta sig för den smärta hans gräl med Marion gav honom kunde han inte ens försöka att förstå. Men han kunde inte låta henne gå ifrån honom efter ett sådant besked utan förklaring, han var tvungen att få veta varför. Han slog upp dörren till byggnaden och såg sig omkring för att se om Marion fanns inom synhåll. Vem visste hur länge han hade stått som ett fån och bara stirrat på en stängd dörr. När han såg åt sidan upptäckte han dock henne, sittande på marken. Plötsligt visste han inte hur han skulle börja.
”Why?” Kläckte han dumt ur sig. Till slut tog han sig samman. ”You can’t just drop such bomb and just walk away.” Han kom sig själv med att låta väldigt irriterad och bitter, men vem kunde förebrå honom för det? Han hade trots allt fått veta en hel del nyheter om Simon, mannen han hade ansett vara en broder till honom under många år, under loppet av bara en vecka. Då hade man all rätt att vara lite mer än vresig.
”Why would Simon, one of my closest men in The Grim Reapers, so such a thing? The Simon I know wouldn’t push a pregnant woman down the stairs, knock someone up? Sure. He’s a man, men make mistakes.” Han kunde inte få den informationen att sjunka in. Varför en man som Simon skulle ens komma på tanken att göra någonting sådant, dessutom mot en kvinna som hans ledare hade ’tagit som sin’. Så att säga. ”You’re lying. You must be... lying.”

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!