124. Bittersweet memories

Bullet for my valentine - Bittersweet memories

 

Austin korsade armarna och lutade sig mot den ena väggen.
”What are you talking about?” Frågade Moe med ett höjt ögonbryn och en frågande blick. Han skulle kunna berätta att han hade kommit på Marion och Moe med att utbyta saliv och nästan andra kroppsvätskor. Det skulle han ha gjort i vanliga fall också, om det inte hade varit för att Max var Marions far och som nu hade börjat bete sig därefter också. Nog visste han om Marions förhållande, eller vad man nu skulle kalla det, med Moe men vad Austin inte visste var om han fann det passande eller inte. Max var trots allt en man av få ord och få känslor, han berättade inte när han var nedstämd eller någonting dylikt. Det var en man som man aldrig skulle spela poker med, inte med hans pokerface i alla fall.
Han ryckte på axlarna.
”Just found two people doing it in the garage.”
Maxs och damen mittemot honoms miner var näst intill identiska, båda sköt dem ögonbrynen till höjden medan dem försökte dölja ett flin. Kvinnan var dock den enda som sa någonting. ”Oh my.” Han anade att dem båda ville veta vem det var han hade kommit på, men ingen hann fråga innan fotsteg hördes inifrån klubbhuset. Trots att han förstod vem det var, var han dum nog och såg bort mot personen som kommit in. Precis som han hade trott. Marion.
”Come and join.” Snälla låt henne säga nej. Han hoppades innerligt att hon skulle komma på en dålig ursäkt och bara gå vidare. Då kom han på att det faktiskt skulle vara roligt att ha henne där just nu, få se henne svettas och vrida på sig. Men hon kom inte med någon ursäkt, utan hon bara skakade på huvudet och försvann.
”What did you do now?” Han hörde anklagelsen i Maxs röst och han bara fnyste till svar.
”Maybe it wasn’t me this time, maybe it for once was your own daughter.” Morrade han. Han drog en hand genom sitt hår med en suck. Han ville prata med Max, men han kunde inte göra det i den äldre kvinnans närvaro speciellt inte med tanke på vilken mästare på skvaller hon var.

 

 

 

Han lämnade Max och den äldre kvinnan till sitt och gick själv ut till klubbhuset och satte sig ner med Simon och Guy som hade dykt upp och nu satt i en diskussion om någonting, men Guy steg upp för att hämta någonting från bardisken. Austin satte sig i alla fall ner och började lyssna till ljudet från övrevåningen. Möblerade hon om eller? Nej, det var bäst att inte tänka på henne efter vad han hade sett.
”Hey were have you been all day?”
Simon såg på honom med ett finurligt ansiktsuttryck.
“I… I have been tied up in bed.” Hans leende sa förmodligen allt.
Hellre berättade han vad han hade gjort innan han hade kommit på Moe och Marion med att äta upp varandras ansikten. Guy var snart tillbaka med en flaska öl och bänkade sig mittemot Simon och återupptog sitt argumenterande.
”No fucking way that that shitface could ever win against The Cobra.
Her legs are too short, she wouldn’t get any grip!” Det var Guy som hade det argumentet. Simons tur.
”The Cobra?
She as ugly as your mom and she has like three fingers left on her left hand!” Förklaring borde kanske ges. Simon och Guys gräl handlade givetvis om kvinnlig lerbrottning, ett gräl som hade startat redan kvällen innan. Så det verkade inte som om alkoholen hade gett dem någon minneslucka.
”Austin, which one?”
Båda vände dem blickarna mot honom.
”None of them. They’re both fucking bitches , The Jug is the real winner.”
Det borde hålla dem upptagna några minuter framöver så att han kunde stänga av sina öron för dem. Och istället själv lyssna efter ljud uppifrån, men det var återigen tyst och allt som hördes var männen framför honoms eviga käbbel om vilken kvinnlig lerbrottare som var snyggast och bäst. Ett gräl som kunde hålla på i evigheter, eller tills dem hittade någonting nytt att käbbla om. Han suckade tyst när gamla minnen började dyka fram. Varför hade han varit tvungen att kolla garaget? Hade han inte gjort det så hade han inte heller sett Marion halvnaken och därmed inte fått flashbacks från den tiden då det var honom hon hade legat under. Och varit ovanpå. Och på..nej! Han fick inte falla för den fällan. Istället öppnade upp sina öron igen och lyssnade till deras bråk.

 

 

 

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!