166. Sunday morning

Sunday Morning - Maroon 5

 

Austin övervägde sina alternativ. Ett smög han försiktigt upp ur sängen, samlade till sig sina kläder och smög ut ur lägenheten utan att väcka Marion och därmed låtsas som om inget av detta hade någonsin hänt. Ett annat alternativ var också att ligga kvar, njuta av stunden och helt enkelt se om detta var en engångs företeelse eller om det var någonting som skulle leda till någonting mera än bara en kväll av... vad som än hade hänt. Det tredje alternativet var att han väckte henne, sa att detta var ett misstag och gick därifrån utan att se sig om. Alla tre alternativ hade sina konsekvenser. Förmodligen skulle han göra revan mellan dem större än vad den redan var och därmed även orsaka skada som inte skulle kunna repareras. Deras förhållande var redan skört och balanserade på en tunn tunn tråd, någonting som det här skulle lätt kunna putta dem av tråden och göra att dem började hata varandra för all framtid. Att han alltid skulle tänka med sin andra hjärna istället för den som stod för vettet. Austin släppte ifrån sig en suck och drog handen över sitt ansikte. För en sekund övervägde han starkt det första alternativet, han kunde trots allt bara hoppas på att hon hade lika lite minne från gårdags kvällen som han hade.  Det alternativet slogs bort från bordet när han kände hur hon började röra på sig.
"Good morning." Hade han lagt mera fokus på hennes leende skulle han nog ha lagt märke till hur tillgjort det var och långt ifrån hennes äkta leende, det han hade kommit att förälska sig i under dem senaste åren. Men han var för upptagen för att lägga märke till att någonting var fel när hon låg naken bredvid honom och gamla minnen slog över honom.
”Morning..” sa han med en lätt raspig morgonröst och ett snett leende. Han la sig på sidan och stödde sitt huvud på sin hand medan han betraktade skönheten framför honom. ”I could say this was new but... I’ve woken up to this sight before.” Det var en syn han hade saknat. Mycket mera än vad han var villig att medge. Han harklade sig och slet blicken från hennes mörka ögon, vilka man kunde drunkna i.

 

 

Han fick inte falla i den gropen. Inte igen. Så han vände sig om och satte sig på sängkanten medan hans blick spanade efter sina jeans, som han fann relativt fint ihop vikta på en stol. Ett ögonbryn höjdes i förvåning. Sedan när vek han sina byxor? Han skakade lite på huvudet och ställde sig upp för att gå bort till stolen och klä på sig byxorna. Nej, han skämdes definitivt inte över sin kropp och därför kunde han lätt stoltsera fram till stolen med rak rygg. Med byxorna knäppte vände han sig mot sängen igen och öppnade munnen för att säga någonting. Men återigen gjorde synen av Marion invirad i sängkläderna honom mållös.
”Coffee?” Kläckte han ur sig. Utan att vänta på svar snappade han till sig sin t-skjorta och stegade ut ur sovrummet. På vägen till köket drog han på sig t-skjortan och suckade tungt. Han tänkte definitivt inte medge att han inte hade ett enda minne från gårdagen. Det sista han kunde minnas var att dem hade suttit i soffan och diskuterat, men efter det var det blankt. Austin satte handflatorna mot kanten på köksbänken och svor över sig själv. ’Coffee?’. Han var mannen alla kvinnor föll för och allt han lyckades kläcka ur sig var ’coffee’, han hade verkligen kommit ur form. Han drog en hand genom sitt redan rufsiga hår och började gå genom skåpen för att leta rätt på kaffefiltren och kaffet. När han väl hade hittat det och satt på kaffet lutade han sin bakdel mot köksbänken. Han ville inte direkt gå in i sovrummet igen. Om han gjorde det och det visade sig att hon höll på att klä på sig skulle det förmodligen bli en återupprepning från gårdagen och det skulle vara allt annat än bra för någon av dem.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!