Florence + The Machine – Are You Hurting The One You Love?

”Morning..” så fort hon hörde Austins raspiga röst började hennes hjärta att rusa. Vad hade hon egentligen gett sig in på? Hur skulle hon kunna hålla allt detta hemlig för Austin? Och speciellt nu när hon hade fått honom att tro att de hade rullat runt i sänghalmen kvällen innan. ”I could say this was new but... I’ve woken up to this sight before.” Marions fejkade leende försvann och istället var hennes riktigt leende tillbaka. Hon hade verkligen saknat Austin och ha honom nära. Hon följde honom med blicken när han sedan satte sig upp i sängen. Blicken vilade fortfarande på honom när han steg upp och gick mot stolen där hans byxor låg. Hon granskade hans nakna kropp och bet sig sedan i läppen. Hon kände på sig att hon inte skulle kunna hålla sig ifrån honom någon längre tid. Så fort han vände på sig släppte hon blicken från honom, men hon höjde den igen när han frågade henne om hon ville ha kaffe. Hon nickade bara till svars, helt mållös av hans närhet. När han sedan lämnade sovrummet för att göra kaffe gav hon ifrån sig en djup suck.

Hon satte sig upp i sängen och drog en hand genom håret. Hon satt där en stund med blicken fäst på golvet.
Med trötta steg klev hon upp från sängen och gick sedan fram till garderoben som stod på ena lång sidan. Hon drog på sig ett par jeans och en tjocktröja. Hon stannade upp tvekandes om hon verkligen skulle gå ut och möta honom. Men hon tog snart mod till sig, tog ett djupt andetag och lämnade sedan sovrummet. Väl inne i köket vågade hon knappt kolla på Austin. Istället tog hon fram två kaffe koppar från ett av skåpen och ställde dem på diskbänken. Hon ställde sig med ryggen mot bänken och lät blicken vila på lövverket utanför. En spänd och lite pinsam tystnade hade lagt sig runt dem. När kaffet sedan var klart hällde hon upp det i två muggar och gav sedan en mugg till Austin utan att möta hans blick.
”So, about yeasterday.” fick hon snart ur sig i ett försök att bryta tystnaden. ”I don't know what to say.” fortsatte hon och förde koppen mot munnen för att ta en klunk av det varma kaffet. Hon ställde sedan ner koppen på bänken med en nervös hand.
Hon tog sedan mod till sig och gick fram till Austin och denna gång kollade hon in i hans ögon som alltid fick hennes hjärta att slå snabbare.
"So here it is, I would like to continue seeing you. Even if it may have been a strange start. Again." hon tystnade och tog hans händer i sina och fortsatte. "I love you and I always have, ever since I saw you the first time. And I will never stop loving you. I know it has been a right pain between us. But I know that one day we will solve everything." hon fyrade av ett leende medan hon kollade in i hans blåa ögon. Men även ifall varenda ord som hon sa var sanna så gjorde det ändå ont inom henne. Hon visste att om han skulle få reda på vad hon gjorde så skulle han aldrig vilja veta av henne mer. Hon släppte hans händer och gick sedan tillbaka till bänken där hennes kopp stod. Hon tog en klunk och kollade sedan på Austin igen.
"I missed you so much." fortsatte hon sedan. "You hurt me quite a lot." hon fick gråten i halsen när hon uttalade de sista orden. Tanken på allt som hade hänt den senaste tiden hade fortfarande inte sjunkit in och hela tiden gnagde bilden på Austin och Meghan i hennes huvud.