"Don't you understand. I do not want to leave, I want to stay here with you." För första gången på vad som kändes som en evighet spred sig ett äkta leende över Austins läppar. De senaste dagarna, eller rättare sagt det senaste veckorna hade varit en ren pina. Fast när det inte fanns någonting annat som kunde göras var det bara att se framåt och göra det som kunde göras.
Austin mötte Marions mörka ögon och njöt av den ömma beröring hon gav honom. Det han fick höra var långt ifrån vad han hade föreställt sig skulle komma över Marions läppar.
"I love you Austin, I love you Austin, always have and always will. Nothing can change that." Han stelnade till. Sådana kärleksförklaringar var allt annat än vad han var van vid. Han öppnade munnen som för att säga någonting men förblev tyst, det fanns ingenting han kunde säga som skulle vara passande i den situationen. Bortsett från det självklara, att han älskade henne. Det var däremot en sak han inte ville erkänna, inte ens för sig själv. Austin såg efter henne när hon gick iväg och suckade samtidigt som hans huvud slog emot husväggen bakom honom. Han var ledaren för Grim Reapers, och där satt han som en kärlekskrank pojke och såg efter sin livskärlek när hon gick iväg från honom.

Austin svepte det sista öl som fanns i hans flaska innan han drämde den i bordet framför honom. Mötet som hade hållits mellan honom, Max, Marion och Dimitri hade orsakat mera bekymmer inom honom än vad det hade skänkt honom någon slags ro eller lugn. Det hade inte blivit sagt rakt ut men om man läste mellan raderna kom det fram vad Dimitris planer var. Han skulle köra ut Grim Reapers ur Stockton och själv ta över deras territorium, till vilket pris som helst. Grim Reapers var en av de största vapenhandlarna på västkusten och det var vad Dimitris gäng ville ta över. Om de inte gjorde sig av med ryssarna så fort som möjligt skulle det orsaka enorma problem. Problem som ingen ville ta sig an. Mexikanarna, som var deras främsta köpare, hyste ett enormt agg gentemot ryssarna, men trots det skulle de handla med de som gav dem det bästa erbjudandet. Vare sig det var ryssarna eller Grim Reapers som erbjöd dem det. Därför hade Austin genast ordnat ett möte med mexikanarna, för att få dem på deras sida. Ingen på västkusten ville ha någonting att göra med ryssarna och precis som ryssarna så skulle de göra vad som helst för att göra sig av med dem. Mötet som hade hållits mellan Grim Reapers och mexikanarna hade slutat i ett gemensamt beslut. Dimitri måste tas ut ur spelet. Knarket skulle flöda om de kom in i spelet, och det hade ingen råd att handskas med.
”We got a good deal with Juan, we just need to handle it in some way.” Juan, som var mexikanska gängets ledare, skulle givetvis få ut någonting ur det avtal de hade skakat hand på. Mera vapen för ett billigare pris, samt deras territorium i Moodbridge för att sälja de vapen de köpte upp av Grim Reapers. Inte ett avtal han var fullt nöjd med, och någonting han skulle ta itu med så fort Dimitri var hanterad. Austin fnyste.
”Good deal? They’re going to take Moodbridge. That shuts down our path to Valejo!” Röt han förbannat. Det kunde hända att hans ilskna känslor hade förstärkts av de öl han hade hinkat i sig den senaste timmen.
”Yes... But we’ll take that back after we’re done dealing with the Russians. You know what this war is going to lead to, don’t you?” Max öppnade återigen munnen och fångade Austins iskalla blick. Austin ställde sig upp och drog en hand genom sitt hår.
”With any luck? Danger.”