Austin kunde inte minnas när han senast hade känt sig så... upplyft. Marions läppar som mötte hans i en perfekt harmoni var precis vad hans själ behövde. Han behövde Marion, inte bara hennes läppar och ljuva kropp. Han behövde henne vid sin sida och hennes villkorslösa kärlek, han behövde det för att ta sig igenom vad som komma skall. Det var någonting han insåg, när han nu låg och såg djupt in i Marions bottenlösa ögon och njöt av hennes fjäderlätta beröring mot sin kind. Precis som Marion sade så var han lycklig, han var bara så lycklig i den stunden. Nu när de låg där och såg ömt på varandra kunde han inte förstå varför han någonsin hade sagt nej åt henne. Kanske hade det varit rädsla för att bli sårad och ännu en gång bli lämnad. Okej, om sanningen skulle fram så var det i grund och botten precis det som var orsaken. Han var fortfarande innerst inne rädd för att bli sårad och lämnad, men han kunde inte längre förneka sanningen att han inte ville någonting annat än att spendera sitt liv med denna kvinna.
"So this, what happens now?" Det var bara ett problem till hans inre upplysning... Han var tvungen att säga det högt. "I mean, this is more than just a one night stand?" Han studerade hennes ögon under tystnad för en stund och lyfte sin hand för att smeka bort en hårslinga från hennes ansikte.
”I...” Austin Haynes var minsann ingen kärleksfull talare. ”I want you... No I need you, by my side and not as any actress. I want you to be my old lady... again.” Ja, old lady var vad de kallade de kvinnor som var männens riktiga kärlek och inte de flickorna som flirtade hej vilt I baren. Han tog ett djupt andetag, svalde och slöt ögonen för en sekund innan han återigen mötte hennes blick.
”I love you, Marion Wendell, and I’ve been an idiot to even try to deny it.” Det kändes som att en enorm vikt hade lyfts bort från hans lungor och han kunde äntligen andas. Nu var allt ute i det öppna, bortsett från det faktum att han var livrädd. Ryska vapengalningar med siktet riktat mot honom var mera som ett irritationsmoment jämfört med den rädsla han kände inför den skada Marion kunde orsaka honom. Innan några mera ord blev yttrade lutade han sig in, tog hennes haka mellan sin tumme och pekfinger och placerade en kärleksfylld kyss på hennes mjuka läppar.