Natten som Austin och Marion hade spenderat tillsammans hade, med brist på ord, varit speciell. Så därför var det inget under att han hade somnat så pass fort och djupt som han hade gjort, efter det att maten hade blivit uppäten. För första gången på väldigt länge sov Austin som en bebis. Inga drömmar som störde hans nattsömn, inte heller någon paranoid känsla av att någon skulle stå vid hans säng med en pistol riktad mot hans huvud. Att vara en så gott som efterlyst man gjorde att man inte sov så sött. Kanske hade det någonting med känslan av Marions varma kropp mot sin egen som gjorde att han kände sig... trygg nog att få sova ut. Vad det än var så klagade han absolut inte.

Morgonen efter vaknade han av att det bankade på hans ytterdörr. Ett irriterat stön slank ur honom när han satte sig spikrakt upp i sängen. I ögonvrån lade han märke till en pappersbit som låg bredvid honom på den plats Marion borde ha legat på. För en sekund sjönk hans hopp och tanken på att Marion hade lämnat honom igen dök upp i hans huvud. Yrvaket och en aning nervöst ögnade han igenom lappen, kände en våg av lättnad skölja över honom innan han kravlade sig upp ur sängen och drog på sig ett par jeans för att sedan gå och öppna dörren.
”Don’t break my door, you idiots!” Hojtade han irriterat, sådär passligt irriterad som man blev när någon väckte en. Han öppnade dörren för se den största idioten av dem alla stå där med det mest idiotiska flinet någon kunde åstadkomma. Moe.
”So, ladycompany huh?” Moe skrattade retsamt och klappade honom på axeln, likt en stolt far. Moe sniffade i luften och hans min blev en aning besviket. ”No coffee?” Austin gav ifrån sig ett ljud som var en blandning av ett skratt och ett fnys.
”I didn’t really have time to put it on since you almost tried to kick down my door, just to acknowledge that Marion spent the night here.” Han nickade åt Moe som för att visa honom in i lägenheten innan han själv styrde sina steg mot köket för att lägga på kaffet. Han drog en hand genom sitt rufsiga hår och satte sig ner vid köksön för att tända en cigarett. Det var någonting speciellt med dagens första cigarett, solens strålar som sken in genom fönstret och doften av nybryggt kaffe. Det var få saker som slog det. Det fanns en definitiv sak som trumfade den känslan utan tvekan, och det var givetvis känslan av frihet när man sätter sig på motorcykeln och kör iväg. Moe hällde upp två koppar kaffe åt dem båda och gav den ena åt honom och satte sig ner vid köksbordet.
”Did you know that Charlie’s back in town?” Mumlade Moe med en cigarett i mungipan medan han försökte tända på den. Austin nickade, drog in ett bloss och andades sakta ut.
”Yeah... Wonder if he’s staying or not this time.” Mumlade han eftertänksamt innan det slog honom. ”Oh shit! Marion is over there right now.” Han tittade på Moe med stora ögon innan de båda två brast ut i skratt. Bara tanken på vad Charlie tänkte när han steg in i hans förändrade lägenhet fick dem att kikna av skratt. Austin visste inte hur det såg ut nu, men förra gången han hade sett lägenheten hade den varit väldigt... rosa.