Royal Republic - Strangers Friends Lovers Strangers

Austin skulle minsann få lida för att han hade bett Marion att stanna, både psykiskt och fysiskt. Men det var för sent att ändra på det nu. Så han kokade kaffet under tystnad. En mycket spänd och pinsam tystnad dessutom.
”So, how is it around here. Everything is the same?” Han ryckte på axlarna och sneglade över axeln.
”I guess. Nothing changes in Stockton.” Muttrade han. Det var i och för sig sant. Ingenting förändrades i Stockton så länge Grim Reapers var där. Det var dem som höll allt som det skulle vara för att underlätta allt för alla, mestadels för dem själv. Dem såg i alla fall till att det inte skedde några större skottlossningar innanför stadsgränserna, däremot några slagsmål kunde man inte undvika. På samma gång som det var sanning så var det också en lögn, allt var inte det samma längre. Mycket hade förändrats. Saker som inte längre berörde henne.
”You look the same.” Han tog fram två muggar, som han inte var helt säker på om dem var skinande rena, och hällde upp kaffet när det väl var klart.
”So do you.” Sa han på samma gång som han sköt fram en av muggarna till henne. Han tog sin mugg och lutade sig mot den inre bardisken, allt för att hålla ett visst avstånd mellan dem båda. Som tidigare nämnt ville han inte komma på sig själv med att smaka på hennes läppar. Han lyssnade till hennes berättelse om hur en okänd man började ringa åt henne och det enda han sa var samma fras varje gång.
”I must admit that I'm scared... What if there is Dimitri again?” Han suckade. Han måste medge att han kände sig som en skitstövel, här stod han och höll ett säkert avstånd och undvek att se henne rakt i ögonen medan hon var rädd. Vilket var förståeligt med tanke på vad som hände.
”I get that you’re scared. And I guess I get why you came here... You’re part of the club thanks to your dad so we’ll protect you if it turns out to be Dimitri.” Han drack upp sitt kaffe och satte muggen i diskhon. Förvirrat vände han sig mot henne, för en halv sekund förstod han inte vad hon pratade om. Men det tog honom inte länge att minnas tillbaka till den dagen för sex månader sedan. Då hon hade blivit knuffad nerför trapporna och förlorat deras barn. Men tack vare Max och Simon så hann han inte pressa henne mera på svar.
”I guees you have made up.” Hörde hans Maxs skotska stämma säga med ett flin lekande över hans läppar. Inte direkt. Allt dem hade pratat om var hennes mystiska förföljare. Inte direkt vad man kunde kalla för ’made up’. Medan Marion och Max pratade tände han på en ny cigarett och såg längtande på de kalla ölflaskorna som stod uppradade i kylskåpet framför honom. Vad han inte skulle göra för att lätta på sitt tunga sinne om så bara för en stund. Men cigaretten fick duga för tillfället. Dessutom var han tvungen att vara nykter med tanke på att han hade en läkarkontroll, en lägenhetsvisning och ett viktigt möte att ta itu med senare.

Han höjde ett ögonbryn åt Marion och Simons sätt att hälsa på varandra, vadan kom den kylan? Han såg hur Moe steg in genom dörren och omfamnade Marion bakifrån.
”Ah my long lost love! Have you come back for me now that you’ve realized that Austin is nothing but a grumpy old man trapped in a young man’s body?” Austin himlade med ögonen och fnyste. Gammal man fast I en ung mans kropp, som om. Han hade inte ens lust att käfta emot honom och säga någonting sarkastiskt. Plötsligt vibrerade det i fickan och när han väl hade fiskat fram telefonen såg han vems namn som blinkade på skärmen.
”Shit.” Väste han innan hande svarade. ”Hi honey. What’s up?” Dum fråga.
”What’s up!? You’re a fucking asshole, that’s what’s up! You promised you wouldn’t miss my doctor’s appointment. What do you do? You miss it! Don’t even bother showing up at the apartment viewing! Dipshit!” Han höll telefonen på ett litet avstånd för att inte bli döv av Meghans förbannade röst. Plötsligt blev det tyst i luren och han förstod genast att hon hade satt på. En suck slank över hans läppar när han masserade näsbenet.
”Trouble in paradise, lad? Don’t mess with a pregnant devil.” Skrattade Moe som nu hade satt sig uppe på bardisken och förmodligen hört hela samtalet.
”I have to go to this fucking apartment and play suburban husband, or else she will hang me from my balls.” Männen skrattade och han hade nästan glömt bort att Marion fortfarande satt där, fram tills hans blick landade på henne. Fan. ”Sorry.” Muttrade han och styrde sina steg mot dörren.