103. I'm Not Leaving Now

HOFFMAESTRO – I'm Not Leaving Now
 

När Marion slog upp ögonen visste hon inte hur länge hon hade sovit. Det var fortfarande ljust ute så hon hade nog inte varit borta så länge. Hon satte sig upp och drog en hand genom håret medan hon gäspade. Dammet killade i hennes näsa och fick henne att nysa till. Hon klev upp från soffan med tankar på Austin. Hur han hade sett ut när hon hade stått inne i klubbhuset tidigare. Hur han hade fått ett telefonsamtal av Meghan. Hon hade nog förstått hela tiden att han hade gått vidare och hon kanske lika gärna kunde gå vidare hon med, istället för att plåga sig själv.
Tankarna om Meghan och Austin tillsammans fick det snart att tåras i hennes ögon. Hon ville inte gråta, inte mer. Så hon började istället städa hela lägenheten för att försöka komma på andra tankar men hela tiden dök Austin upp i hennes huvud.
När hon hade dammtorkat hela lägenheten och städat till allting ställde hon sig i duschen och lät det varma vattnet skölja bort alla tankar och känslor. Men så fort hon hade fått på sig kläderna igen så kom åter tankarna tillbaka då hon hörde en motorcykel svänga in vid klubbhuset. Hon gick fram till fönstret och de första hon fick syn på var Austin och Meghan, med en stor mage. Austin gav henne en kyss innan han försvann in i klubbhuset. Att se honom älska någon annan gjorde så ont inom henne. Hon stod kvar i fönstret och kollade på Meghan som satte sig ner på en bänk utanför klubbhuset. Marion förstod varför Austin tillslut hade valt henne, hon var vacker med sitt blonda hår och blåa ögon. Marion suckade, Austin skulle aldrig lämna henne nu. Hon gick bort från fönstret och bestämde sig sedan för att gå ner och se vad Max gjorde.

 

 

Några minuter senare var hon på väg nedför trappan som ledde ner till klubbhuset. Hon kunde höra Max röst och sedan Austins som fick hennes hjärta att slå allt snabbare. Nere i klubbhuset fick hon snart syn på Max som satt som vanligt vid skrivbordet som var överbelastat av en massa papper. Mitt emot honom stod Austin. Max fick genast syn på henne och fyrade av ett leende.
”Hi, love. How are you.” han klev upp från skrivbordet och gick fram till henne. ”Are you hungry?” Marion var så glad över att hon hade Max. Hade han inte varit hennes far så hade hon nog åkt hem direkt hon hade fått reda på om Austin och Meghan.
”Not yet.” hon log lite mot honom med det bleknade snabbt bort när hon kollade mot Austin. Hon ångrade så mycket att hon hade lämnat honom, han var mannen in hennes liv och nu hörde han till någon annan.
”I need some air.” hon lämnade dem snabbt och hade helt glömt bort att Meghan satt utanför. Marion mötte Meghans frågande blick och snart ställde hon sig upp och om blickar kunde döda så skulle Marion vara död nu.
”What the hell are you doing here?” fräste Meghan och tog några steg mot Marion.
”Im.. im here to.. ” hon ville så gärna säga att hon var här för att ta tillbaka Austin men hon hejdade sig i sista sekund och sa istället. ”Im here to visit my father.” Hon backade några steg, även ifall Meghan var gravid så kunde hon säkert hoppa på Marion när som helst och Marion hade verkligen ingen lust att hamna i ett slagsmål med henne igen. Men det syntes direkt att Meghan inte köpte hennes lögn.
”Austin is mine now! And as you can see we'll have children.” hon strök sig över den gravida magen och log elakt mot Marion. Meghans ord gjorde Marion rasande. Hon tog några steg mot Meghan och viskade.
”I will not go anywhere. He will soon be mine again, just wait and see.” Marion fyrade snart av ett leende utan att släppa blicken från Meghan som fortfarande såg rasande ut. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!