Ellie Goulding - Don't say a word

Austin hade orsakat Marions tårar förut, men dem få gångerna var långt ifrån jämförbart med detta. Trots det berördes han inte. Han var stenkall på samma gång som han var kokande het. Det faktum att hon för sekunder sedan hade förklarat att hon alltid hade älskat honom gjorde ingen skillnad. Dem var båda för arga, sårade och envisa för att lägga skrikandet åt sidan och bara gå igenom allt dem ville få sagt. Skrek en av dem skrek den andre högre, så var det med den saken. En del av honom anade att om dem skulle ha lämnat tillsammans skulle dem ha drivit varandra till vansinne av sin kärlek till varandra samt deras personliga sätt att bara vara. Han älskade henne fortfarande, det var det ingen tvekan om, men det var en sak han vägrade erkänna nu. Det skulle inte heller göra någon skillnad eftersom han nu hade vräkt ur sig att hon var orsaken till de dödsfall klubben hade haft. Det hade trots allt inte gjort någon skillnad när hon själv hade bekänt att hon älskade honom.
”How can you say that to me? It was you who promised that you would protect me no matter what happens. That you and the club would do everything to protect me.” Han fnyste elakt.
“What did you think? That I actually helped you for the sake of good? Then you really must be dumb.” Ett elakt flin spred sig över hans läppar. ”It was all a trick to get you in bed with me, which wasn’t so hard. I’m not a good guy, I’m not something you can mold and change by your own imagination of your dream man.“ Det  han sa var till viss del en lögn. Han hade inte hjälpt henne bara för att få henne i sang, han hade hjälpt henne för hon behövde en hjälte. Så att säga. Att dem hade hamnat i säng med varandra hade helt enkelt varit ett plus i kanten, någonting som hade växt sig till ohämmad kärlek och som därefter hade kraschat likt ett störtande flygplan. Att dem nu stod och vrålade åt varandra var som att kasta bensin på det redan brinnande vraket. Han dolde alla sina känslor under masken av en stenkall man som hade legat med henne för rolighetens skull, allt för att inte visa såret hon hade lämnat inuti honom efter att hon hade åkt. Över hennes axel såg han Max stiga in i klubbhuset.
”Leave me alone! You can all leave me alone! I never want to see any of you again. I hate you all!” Han såg efter Marion under tystnad när hon stormade ut ur klubbhuset innan hans blick gled över till Max som såg allt annat än glad ut. Just när Max öppnade munnen för att skicka nästa salva av svordomar över honom så tog han själv till orda.
”Don’t! I am your leader, you do not get to tell me how much of an asshole I am or how to treat Marion. Have looked in the mirror lately? You’re not the father of the year. You abandoned your own daughter for 23 years!” Röt han och pekade anklagande mot Max, som faktiskt höll tyst.

Han ringde T-bone och Dick, för att säga att köra fram lastbilen med provexemplaren på de vapen The Pagants skulle få se på. Han gick runt bardisken precis när Marion stormade in igen, utan att ägna henne en blick stormade han ut ur klubbhuset. Dags att ta på sig pokerfacet och vara professionell. Meghan stod fortfarande utanför klubbhuset och såg hatisk ut.
”Don’t wait up.” Morrade han när han gränslade sin motorcykel.
”Don’t even bother coming back! You can sleep with your whore tonight!” Hörde han Meghan ropa bakom sig när han körde iväg med Max och lastbilen i släptåg. Han visste inte ens när han skulle komma tillbaka. Om han skulle komma tillbaka. Kanske passade han på att se sig om i Stockton med omnejd. Kanske han bara lämnade i klubbhuset och stirrade i väggarna. Han hade ingen aning om vad han skulle göra, allt han visste var att han skulle träffa The Pagants ledare för vapenhandel.