Naughty Boy - La la la

Austin hade dem senaste dagarna förbannat sig själv för att han faktiskt hade varit dum nog och gått upp till Marions lägenhet. Han kunde inte längre se på Moe på riktigt samma vis som förut, nu när han visste om att han låg med hans före detta flickvän. Var fanns brocoden? Nej, han ville inte beblanda sig i deras förhållande eller vad det nu än var. Ändå fann han sig själv med att tycka att det var ett bra val att gå upp till Marion, då hade dem trots allt fått komma fram till beslutet att dem skulle gå vidare. Utan att se sig som, den punkten var däremot lättare sagt än gjort. Trots att han hade suttit och förbannat sig själv så hade han även tagit itu med sitt Meghan problem. Han hade flyttat tillbaka till sin egna säng och åter igen fått känna Meghans närhet. Även om Marion fortfarande fanns djupt inetsat i hans hjärta så var han tvungen att medge det att Meghan var faktiskt bra, hon med. Hon skulle bli en bra mamma, hon hade trots allt blivit bra mycket trevligare i och med graviditeten fast givetvis hade hon sina stunder när hennes bitchiga-jag kom fram. Som till exempel när Marion var i närheten. Det var klart han märkte hur Meghan alltid tog hans hand, satte den på sin mage och sa ’Oh the baby’s moving again’ var och varannan gång Marion närmade sig. Det kunde även vara så att hon kysste honom eller drog sina fingrar genom hans hår, ja allt för att visa att han nu var Meghans. Han var inte dum heller som inte märkte dem signalerna, han valde helt enkelt att ignorera dem och låta kvinnorna ha sitt tysta krig tillsammans. Den dagen dem valde att komma överens om någonting var nog dagen då helvetet frös till is.

Ett irriterande ljud var vad som väckte honom denna morgon. Att Meghan rörde på sig bredvid honom hjälpte inte direkt honom att somna om heller. Med ett stön drog han täcket över huvudet och vände sig bort från telefonen. Det hade blivit en sen natt efter dem hade släppt av sin första leverans till The Pagants, någonting som dem hade varit tvungna till att fira. Som vanligt. Hans huvud bultade och hans mage höll på att vända sig upp och ner.
”Stop. Moving.” Morrade han in i kudden när Meghan fortsatte röra på sig. Han kände hur det lättade på den andra sänghalvan och hörde fotsteg som slutligen stannade bredvid honom.
”I’m making the sound go away, sweetie” Svarade hon med en silkeslen röst. ”Dumbass.” Hörde han henne muttra efteråt. Han hörde enlätt hysterisk röst i andra ändan av telefonen, men han kunde inte urskilja några ord eller vem det skulle kunna vara som ringde honom.
”Well I don’t miss you and he sure doesn’t. Want to know what he did to me just last night?” På det viset Meghan spann förstod han genast vem det var som hade ringt. Även om hela hans kropp skrek åt honom att ligga kvar så kastade han av sig täcket och slet åt sig telefonen.
”Grow up, Meg.” Väste han medan han täckte luren med sin hand. ”Marion? Hold on..” Frågade han när han satte telefonen till örat. Istället för att ligga kvar i sängen plågade han sitt huvud ytterligare genom att gå ut på balkongen, samt för att tända på en cigarett.
”I’m not the one crying like a baby on the phone! Get rid of her already!” Skrek hon efter honom, någonting han la dövörat till. På vägen ut kunde han känna de giftiga blickar Meghan skickade efter honom, men det var någonting han skulle få ta itu med senare. Han suckade tungt, inte för att det var Marion som ringde utan för att hans huvud höll på att ta kål på honom. Han drog handen över sitt ansikte när han satte sig ner på stolen som stod ute på balkongen.
”What is it?”