Hon kollade ut genom fönstret medan hon suckade, hur skulle hon ta sig ur detta? Hon skulle aldrig klara av att ljuga för Austin och hon visste att hon tids nog var tvungen att berätta sanningen för honom. Marion slöt ögonen och var precis på väg att somna när hon kände någon som smekte hennes kind och gav henne en mjuk kyss på läpparna. Först fick hon för sig att det var Simon, så hon låg alldeles stilla i sängen och lät fortfarande ögonen vara stängda. Men när den bekanta rösten frågade henne om hon var okej slog hennes hjärta ett dubbelslag. Hon öppnade sakta ögonen och när hon fick syn på Austin sköljde alla känslor över henne och hon brast ut i gråt.
Marion kollade ner på sina händer och torkade sedan bort tårarna, hon vågade inte möta Austin blick då hon visste att hon skulle berätta sanningen om hon gjorde det.
”Im fine.” mumlade hon och lyfte sedan blicken för att kolla på Austin och det högg till i hjärtat då hon kom och tänka på det sköterskan hade sagt till henne tidigare, eller sagt och sagt, sköterskan hade inte behövt berätta något då Marion redan förstod vad som hade hänt.
”Im not okay.” fick hon sedan ur sig och satte sig upp i sängen utan att släppa blicken från Austin. ” I know what happened to me.” hon tystnade och drog en hand genom håret medan hon bet sig i läppen. Hon var tvungen att berätta vad Simon hade gjort. Hon tog ett djupt andetag.
” I know who did this to me.” Hon svalde, vad skulle Simon göra med henne ifall han fick reda på att hon hade berättat för Austin. ”It was… It was.” hon fick snart syn på Simon som stod vid dörren och kollade på dem och han skakade varnande på huvudet medan han kollade på henne. Om blickar kunde döda skulle hon vara död vid det här laget.

Hon kollade upp på Austin och skakade på huvudet.
”I can’t” fick hon ur sig med gråten i halsen. ”We can’t continue like this.” hon var tvungen att få ett slut på detta. Det bästa sättet att skydda dem båda var att de lämnade varandra. Tanken var fruktansvärd men hon kom inte på något bättre nu. Skulle hon stanna hos Austin så skulle en av dem snart dö.
Hon kollade mot dörren för att se om Simon stod kvar men han hade nu lämnat dem. Hon släppte blicken från dörren och lät den sedan vila på Austin.
”I think we need to break up with each other.” hon släppte blicken från honom och klev upp från sängen och började sedan byta om då sköterskan hade tidigare sagt att hon kunde åka hem.
”One of us will die if we continue to be together.” hon vågade inte kolla på Austin då hon visste att hon skulle bryta ihop. Hon gick fram till honom och strök en hand över hans kind.
”Im sorry. I will always love you.” hon gav han en mjuk kyss på pannan innan hon vände på sig och lämnade rummet. Innan hon försvann ut genom dörren stannade hon upp och vände på sig och mötte hans blick som åter igen fick det att hugga till i hjärtat som tusen knivhugg.
”We would have had a child.” tårarna började rinna nedför hennes kinder. ”I was pregnant. But I lost it when I fell down the stairs.” Hon kollade en sista gång på honom innan hon försvann iväg längst korridoren medan tårarna forsade nedför hennes kinder. Varför skulle de alltid dyka upp något när de äntligen hade fått lugn och ro. Det var precis som om ingen ville se dem tillsammans.