The Script - Long gone and moved on

Austin hade nog aldrig mått så dåligt som han gjorde i denna stund.  Med hjälmen satt på plats så startade han igång motorcykeln med ett vrål och körde iväg. Simon kunde ta hand om sig själv. Han var en stor pojke. Just nu i denna stund ville han bara göra en sak, och det var att glömma. Om så bara för en stund. Han skulle explodera om han var tvungen att tänka på Marion och synen av henne när hon gick ifrån honom. Hela tiden ekade hennes ord i hans huvud. ”We would have had a child.”. Det var dem orden som höll på att ta kål på honom, åt upp honom inifrån och ut.
Han hade ingen aning om hur mycket alkohol han hade fått i sig innan han fann sig själv med att knacka på en viss persons dörr. Meghan Walker. Han hade i princip kastat ut henne från klubben och sagt åt henne att aldrig sätta sin fot på hans mark någonsin igen. Han hade inte träffat henne sedan den gången hon hade besökt honom på sjukhuset, en av dem få gånger hon hade varit genuint trevlig. Ännu till denna dag hade han ingen aning om hur hon hade fått reda på att han blivit inlagd på sjukhuset. Skottlossningen hade hänt utanför stadens bebyggelse. Nåväl, det var ingenting han brydde sig om för tillfället. För där stod han i alla fall. Full som bara den och lutade sig tungt mot dörrkarmen. Efter en stunds väntan öppnade en vacker blondin dörren med ett mycket lent leende, ett leende han charmigt besvarade.
”I thought you would come crawling back.” Spann Meghan. Utan desto mera prat drog hon in honom i lägenheten och därifrån gick allt väldigt snabbt.

Det var för sex månader sedan. Mycket hade hänt sedan dess. Klubbens vapenhandel var på väg att ge ordentligt med frukt, inte för att det gav dåliga pengar som det var just nu men dem höll på att bredda sin kundkrets. Så att säga. Ingenting hade hörts från ryssarna, så därför hade Austin inte ägnat dem någon större tanke. Han var fullt upptagen med klubben och den växande familj som väntade på honom. Ja, det hade kommit som en chock för honom också. För sex månader sedan hade han dumt nog hamnat i säng med Meghan, vilket som det såg ut hade resulterat i att hon blivit gravid. Hon hade en dag för cirka fem månader sedan dykt upp vid hans lägenhet och berättat nyheten. Hans hjärta blödde fortfarande från det att Marion hade försvunnit, kanske var det därför han hade omfamnat Meghan och låtit henne stanna för att bli hans sambo. Trots det gick det inte en dag som han inte tänkte på Marion, det kunde vara allt från en liten röst som sa hennes namn i hans huvud till en flashback till någonting dem hade gjort tillsammans. Han kunde inte säga att han hade gått vidare från Marion, men han var illa tvungen att komma över henne. Han kunde inte älta henne för alltid, inte med tanke på allt som pågick runt omkring honom för tillfället. Max verkade minst lika sårad som han själv var. Han hade nyss funnit sin dotter bara för att förlora henne lika snabbt. Om Max visste om att Marion hade varit gravid hade han ingen aning om, han själv hade inte berättat någonting åt sina bröder i klubben. Det skulle inte göra någon skillnad om han berättade eller ej, barnet var förlorat och Marion var försvunnen.
Han vaknade med ett ryck av att ett par iskalla fötter pressade mot hans rygg. Han stönade trött till och snurrade runt i sängen för att mötas av synen av en oskyldigt sovande Meghan, med sitt blonda hår utspritt över hela kudden och med en hand vilande på den putande magen. Det må ha gått endast fem månader men han kunde inte låta bli att le varje gång han såg hennes mage.  Mjukt omfamnade han henne bakifrån, kysste hennes nacke och lät sin hand vila på hennes mage. En nöjd suck hördes från henne innan hon vände sig om och kysste honom.
”Good morning...” Mumlade dem åt varandra. Dem låg kvar en bra stund innan dem slutligen var tvungna att stiga upp. Han hade möten med en annan klubb att ta hand om och hon hade jobb att göra. En dusch och en kopp kaffe senare var dem båda på väg nerför trapporna från hans lägenhet.
”You know, we should really get a bigger apartment seeing that we have baby coming in four months.” Återigen drog hon upp det ämnet. Varje gång det ämnet drogs upp suckade han uppgivet.
”I know, but I don’t have time to browse for apartments at the moment.” Muttrade han. Gud ha nåd över dem båda om detta barn fick deras envishet.
”I know that’s why I already did. I booked an viewing for tonight at six o’clock.” Han såg hennes nöjda djävuls flin sprida sig över hennes läppar. Han skulle precis öppna munnen för att säga emot henne när hon själv tog till orda. ”Oh and don’t you dare forget that I have a check up at five o’clock today. If you miss it you’ll be one ball lighter.” Gud ha nåd över honom om barnet fick samma djävulsgener som Meghan hade.
”Of course not. As for the viewing I can’t promise anything. See you at the check up at five.” Han lutade sig in för att kyssa henne, smeka hennes mage en sista gång innan han gick över vägen till klubbhuset och såg i ögonvrån hur hon satte sig i bilen och körde iväg.