Zolof the Rock & Roll Destroyer – This Was All a Bad Idea

Inte en enda själ syntes till inne i klubbhuset men hon kunde höra röster från männen från andra sidan rummet. Marion kände igen varenda röst Moe’s röst, Max röst och Austins röst som fick hennes hjärta att fladdra. En smäll hördes från rummet och hon förstod att deras möte nu var över.
Rätt som det var öppnades dörren till rummet och ut klev alla medlemmar. Simon stannade i dörröppningen när han fick syn på henne. Han gav henne samma varnande blick som han hade gett henne den dagen då hon lämnande allt detta bakom sig. Snart fick även Austin syn på henne och hon trodde hon skulle falla ihop när hon mötte hans blick. Hon blev alldeles skakig av nervositet, hjärtat dunkande ännu snabbare och om hon skulle ta ett steg så skulle hon falla ihop då benen inte skulle bära henne. Känslorna som hon hade försökt glömma var åter tillbaka.
De sa ingenting på flera sekunder, de bara stod där och kollade på varandra. Max hade nu också lämnat rummet och satt sig vid bardisken och gav dem nyfikna blickar. Simon stod fortfarande kvar i dörröppningen och strök sig över halsen.
Austin tog snart några steg mot henne och stannade sedan några meter ifrån där hon stod.
”Why are you back?” hon visste inte vart hon skulle börja. Hon släppte resväskan och tog några steg mot Austin och kollade sedan upp på Max med en blick som han genast förstod.
”Come on guys, we leave them alone. They have a lot to talk about.” Max reste sig upp från barstolen och föste ut resten av männen, inklusive Simon. Max la en hand på Marions axel. ”It’s good to see you again, love.” Han och de andra lämnande snart dem ensamna.

 

 

”I miss you.” nästan viskade hon medan hon drog en nervös hand genom håret. ”I would never have left you.” hon ångrade verkligen att hon hade lämnat honom, även ifall det kanske var det bästa. ”It has started to happen a lot of strange things again.” fortsatte hon och tog sedan ett steg till närmare Austin och nu stod de bara en halvmeter ifrån varandra. Hon kollade upp på hans blåa ögon och lyfte sedan handen och lät den smeka hans kind. ”God, how I've missed you.” hon omfamnade snart honom och andades in den bekanta doften från hans skinnjacka. Hon drog snart tillbaka till verkligheten igen och backade några steg.
”I think it’s Dimitri.” hon suckade. ”I think he is back again. I have received many strange calls from a man who sounds like Theo. But he’s dead.” Hon kollade ner på sina händer. The only thing the voice says is: the time will soon come. What could he mean by that?” hon horde själv hur dumt allting lät när hon fick ur sig orden. Vad skulle Austin kunna göra åt detta? Hon kollade upp på honom innan hon skakade på huvudet. ”It was a stupid idea to come here.” suckade hon och vände sig om och gick fram till resväskan igen. Hon la en hand på handtaget och vände sig om mot Austin igen. ”Im sorry for everything.”