Capital Cities - Safe and Sound

När han steg in i rummet och fann Marion stående vid ’The wall of Fame’ harklade han sig en aning. Det fanns väldigt många minnen på den väggen, bland annat en bild på honom som sexton år när han fick sin allra första motorcykel. En Harley Davidsons fat boy -92, ännu i denna dag stod den i verkstaden och väntade på att få köras igen. Dock hade den fått sig några skador som gjorde att den inte gick att köra, ännu, men en dag skulle han rusta upp den. Hans blick landade på en bild där hans far och Max höll armarna över varandras axlar och skrattade gott åt något skämt och därefter gled över till det lyckliga och stolta paret som höll i en liten bebis. Hans föräldrar och han själv i blöjor. Han förstod fortfarande inte varför hans pappa envisades med att sätta upp den bilden, men nu i efterhand kunde han inte förmå sig själv att ta ner den. Han skrattade till åt hur fort Marion slet åt sig tallriken och drog en hand genom sitt redan rufsiga hår innan han drog ett bloss av sin cigarett. Han följde henne med blicken när hon gick tillbaka till soffan, under dem där allt för stora kläderna anade han att det fanns en vacker kropp. Snabbt sköt han bort tankarna, hon hade nyligen varit igenom ett helvete och behövde ingen man som föreställde sig henne naken, men han var trots allt en man och kunde inte undgå att tänka dessa tankar. När han satte sig ner på sin kontorsstol började han observera henne, där hon satt och slukade sin mat med hull och hår. Aldrig hade han sett en kvinna sluka en sådan stor måltid på så kort tid, han må då säga att han var en aning imponerad. Han nickade bara, istället för att säga någonting ’varsågod’ eller dylikt. Ett sista bloss och så fimpade han cigaretten i en glaskopp.

”Now you know almost everything about me. So I would like to know a little more about you too.” Han gav ifrån sig ett slags grymtande, som han gissade skulle vara en blandning av skratt och fnys.
”There’s not much to tell.” Han lutade sig tillbaka i stolen och studerade hennes ögon medans han funderade ut vad han egentligen skulle kunna berätta åt henne.
”So what's your name?” Hon hade förstås rätt i att han hade fått höra en hel del om henne medan han bara hade suttit och lyssnat. Han släppte ut ett djupt andetag.
” My name? Austin Haynes, I’m the leader of the mighty Grim Reapers as you already might have figured out…” Han tänkte inte börja dra någon snyfthistoria om hur han hade sett livet försvinna ur sin fars ögon och tvingats se sin mors lidande tiden efter det. Det sista hon behövde nu var någon annans ’daddyissues’.
”Grew up in Colorado with three younger brothers, who were and still are the biggest pains in my ass. Came down here to take of my fathers business after he passed away about four years ago, and I plan on staying here for a long time.” Han ryckte på axlarna. “As I said, nothing much to tell.”

”Can I stay here tonight” Det hade han inte ens tänkt på. Det hade hänt så mycket att han inte haft tid att tänka på det. Men att sova i kontoret var minsann ingenting han rekommenderade. Han hade själv gjort det när han varit yngre och festat allt för länge och helt enkelt slocknat på soffan, under skrivbordet eller på golvet och kramat om en skräpkorg.
”I wouldn’t recommend you sleeping here, unless you want to wake up next to a drunk old man.” Han kunde inte heller låta henne ta in på ett hotell och riskera att bli upptäckt och därmed kidnappad igen. Dessutom såg hon inte ut att ha några pengar på sig. Vem hade det efter att ha rymt från sina kidnappare? Ännu en gång drog han sin hand genom sitt hår och såg på henne med en bestämd min.
”You can come sleep at my place. I’ll take the couch... I live just across the street above the shop, that I also own.” Han hade aldrig tagit med sig en kvinna till sin lägenhet utan några snuskiga saker I åtankarna, det här var nog första gången det hade hänt sig. Att han till och med erbjöd sig att ta soffan istället för att sova i sin egna kungssäng var inte likt honom. Kanske hans mamma hade rätt, han höll på att mogna. Nää.