Det Marion berättade skulle ha fått vilken person som helst att gråta. Nu var det inte så att Austin satt där och grät ögonen ur sig direkt, istället växte ilskan bara ännu mera och ett bekant sug efter att få slå någon växte i hans mage. Han drog handen över sin haka och sitt skäggstubb innan han hällde upp mera whiskey åt sig själv. Inte det smartaste men han kunde inte bara sitta och lyssna, han var tvungen att göra någonting. Istället för att sitta och dricka upp det han för en sekund sedan hade hällt upp så började han vandra omkring i rummet. Max hade satt sin fulla uppmärksamhet på henne och satt blickstilla på sin stol, nästan som en staty. Han lade märke till hennes tomma glas och hällde upp mera åt henne utan att ens fråga, om hon inte drack upp det så fanns det många törstiga frivilliga utanför dörren.
”... I can still hear the man's voice in my head. I heard right away that he was not from America, he spoke with a Russian accent.” Det var någonting med att mannen var rysk i samband med hela historien som fick honom att haja till. Max verkade hade uppfattat samma sak eftersom han plötsligt satt rakryggad istället för framåtlutad med armbågarna stödda på sina knän. Deras blickar möttes och kuggarna började genast snurra. Det kunde väl ändå inte vara.... Det hon sa till näst avbröt hans tankar totalt och han bara stirrade på henne. Han svor till, stannade upp och lutade sig mot väggen istället.
”Sometimes he hit me .. Sometimes he raped me. I tried to fight back, but he hit me so hard. Sometimes it happened that he cut me with knives. He did everything to torture me.” Han hade växt upp i en familj som respekterade kvinnor, han hyste en enorm respekt för sin mamma, aldrig hade han lagt sin hand på en kvinna och han avskydde män som slog och våldtog kvinnor. Han må vara en skitstövel, men ingen våldtäcksman. Han undrade över hur länge hon egentligen hade sprungit. Klubbhuset var inte direkt i centrum av staden utan var belägen i industriområdet. I Stockton var Grim Reapers det enda MC-klubbhuset och nästa fanns kanske fem städer bort, men han förstod inte varför ett MC-gäng skulle vilja kidnappa just henne. MC-gäng var vildingar och barbarer, men inte våldtäcksmän och kidnappare i alla fall inget gäng han hade stött på ännu. När hon tystnade visste han inte längre vad han skulle säga. Han var nästan mållös, men han var ledaren och tvungen att säga någonting.
”You’re safe here. I’ll tell my men to leave you alone if that is what you wish... I will also leave you alone if that is what you want.”

Han hade inte undgått att höra det hungriga vrålet från hennes mage. Ingen kunde ha undgått det.
” Could I change into clean clothes?” Han nickade och pekade på kläderna som låg i hög bredvid henne.
”I can’t say they’re clean but atleast they’re dry and not covered with blood..” Max gav honom en bitande blick, en blick som sa att det Austin sagt inte var lämpligt men han ryckte bara lite på axlarna. ”We’ll get you some food.” Fortsatte han bara och gick ut ur rummet med Max tätt efter honom. Dem stängde dörren efter sig och han beställde mat från Peter åt Marion innan han ställde sig tätt intill Max.
”You don’t think it’s Dmitri, do you? What would he want with a girl like Marion and what business would he have in Stockton?” Frågade han med låg röst. Bäst att inte låta någon av de andra höra namnet Dmitri Belikov. En av de största  MC-ledare i USA, som hade fört med sig sitt gäng från Ryssland till Amerikanska kusten. Dmitri var allt annat än en omtyckt man, låt oss säga att han hade inte kommit till toppen genom att dela ut blommor och choklad. Max ryckte på axlarna och såg sig omkring på folket som hade återgått till det normala.
”Last I heard he was in Brazil, but that was months ago.” Mumlade han eftertänksamt och Austin lade märke till att det var någonting han inte sade. Om det var någonting han hade lärt sig under åren med Max så var det att inte pressa honom på svar. Ju mera man pressade desto hårdare stängde han igen, som en mussla. Han hoppades innerligt att det inte var Belikov dem hade flåsande i nacken. Om de fick veta att han hade Marion skulle det inte ta länge innan de var här, men han kunde inte sparka ut henne. Dessutom skulle det bli kul med lite drama, det hade varit en tid sedan sist.
”It better not be Belikov.” Muttrade han lågt före han gick till Peter som viftade med en tallrik fylld med pommes frites och en hamburgare. Utan att knacka eller annonsera att han tänkte komma in i rummet stövlade han in med tallriken i en hand och en cigarett i mungipan...