9. Dust in The Wind

Kansas – Dust In The Wind

”You’re safe here." Den unga mannens ord fick henne att le lite och hon nickade på huvudet. Hon kände sig redan trygg bland dessa män, tryggare än vad hon någonsin hade känt sig. Hon hade också känt sig trygg hos Theo men inte på samma sätt som hon kände nu och den känslan skrämde henne.
”I’ll tell my men to leave you alone it that is what you wish.. I will also leave you alone if thath is what you want.” Fortsatte den unga mannen som nu stod lutad mot väggen bakom skrivbordet. Hon vilade blicken på hans ansikte. Han hade vackra drag och isblåa ögon som skulle gjort henne knäsvag om hon inte allt det hemska hade hänt. Om hon hade träffat honom innan hon träffade Theo hade hon blivit kär direkt, men hon skakade snabbt bort tanken då Theo hela tiden dök upp i hennes huvud. Hon kunde fortfarande känna doften av hans rakvatten, när hon slöt ögonen kunde hon se hans leende och hans röst ekade i hennes huvud hela tiden. Hans skratt som alltid fick henne att le även ifall hon var sur och arg och inte alls ville le, hans ögon som alltid gjorde henne knäsvag, de där chockladbruna ögonen. Hon kände tårarna trycka bakom ögonlocken men hon försökte göra allt för att hon inte skulle börja gråta igen.

 

”We’ll get you some food.” De båda männen lämnade snart rummet.
”I do not want to be alone anymore.” sa hon till dem innan de stängde dörren så att hon skulle få byta om ifred.
Så fort de hade stängt dörren tog hon sig upp på fötterna. Hon var fortfarande lite yr och benen värkte men hon klarade nu av att stå utan att falla ihop. Hon krängde av sig den blöta klänningen och lät den falla ner på golvet. Hennes taniga kropp var full i blåmärken och skärsår.
Kläderna som de hade tagit fram till henne var en stor flanellskjorta och ett par arbetsbyxor, bättre än ingenting. Hon tog på sig kläderna och hennes tunna kropps försvann in i dem och fick henne att se jätte liten ut, kläderna luktade olja och cigarett rök.

 

 

Hon gick fram till väggen med fotografierna och på de flesta bilderna såg hon den unga mannen tillsammans med andra män. Det var bilder på honom tillsammans med tjejer, bilder på när de satt på sina motorcyklar, de var även äldre bilder på väggen. Hon såg en äldre man på en bild tillsammans med en kvinna som höll ett litet barn i sin famn. Både mannen och kvinnan kollade kärleksfullt på det lilla barnet.
Ljudet från när dörren öppnades fick Marion att hoppa till av rädsla och hon vände sig snabbt om och fick syn på den yngre mannen igen med en tallrik hamburgare och pommes frites i ena handen. Doften från den nylagade maten fick hennes mage att kurra igen. Hon gick fram till honom och tog tallriken från hans hand, hon satte sig åter igen ner i soffan och började äta. Hon njöt av den goda maten och när hon sedan var klar drack hon en klunk av whiskeyn som gjorde hela hennes kropp alldeles varm.
”Thank you.” hon log tacksamt mot mannen och ställde sig sedan upp.
”Now you know almost everything about me. So I would like to know a little more about you too.” Hon drog en hand genom det bruna håret som nu hade torkat och var risigt och lockigt. De bruna ögonen mötte mannens blåa ögon.
”So what's your name?” hon släppte blicken från honom och kollade sedan ner på hennes likbleka händer som nu hade slutat skaka. Hon kände sig mycket bättre nu när hon hade fått torra kläder och mat. Men whiskeyn hade gjort henne lullig och hon kände sig bättre än vad hon hade gjort på länge. 

 

”Can I stay here tonight” hon behövde någonstans att sova då tröttheten kom allt närmare. Hon kollade på mannen som ännu inte hade sagt vad han hette. ”Just one night. Tomorrow I go to the police.” la hon till och hoppades innerligt på att hon fick stanna över natten. Hon log lite mot mannen men leendet bleknade snart när Theo åter dök upp i hennes huvud. Hon ville inte vara glad, inte så nära inpå allt. Hon satte sig ner i soffan igen och drog upp knäna till hakan och lät huvudet vila på dem.
Hon hade alltid trott att hon skulle spendera resten av sitt liv med honom, få barn, se dem växa upp, få barnbarn och sedan dö tillsammans. Men hon hade haft så fel, att livet kunde förändras så snabbt var skrämmande. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!