Paper trails - Darkside

För första gången på länge hade Austin kommit på en plan som han verkligen trodde skulle fungera, det berodde förstås mestadels på att han inte hade haft något tillfälle att komma på en plan på väldigt länge. Synen av Marions tårfyllda och rödsprängda ögon drog ner hans iver en aning, men den påverkade fortfarande inte honom lika mycket som det skulle ha gjort tidigare. Han kände sig fortfarande förrådd och besviken, han hade aldrig trott att Marion var den som en dag skulle förråda honom. Det var ett svek som skulle etsa sig fast i honom. Hur mycket han ville få det att försvinna. Det var där whiskeyn kom in bilden. Alltid en trogen vän, i vått och torrt. Austins blick följde efter Marion när hon försvann in i köket och han lät en suck falla över hans läppar. Så det skulle vara en sådan stund. Där hon antingen sprang iväg från honom eller pratade på så pass mycket att han inte skulle få en chans att berätta om sin plan.

Så fort han steg in i köket och lutade sig mot dörrkarmen förstod han att det skulle bli det andra alternativet.
"So, why did you come back?" Han hann endast öppna munnen för att svara innan hon fortsatte.  "For I do not suppose you came back because you want to be with me again." Såklart var hon tvungen att gå rakt på sak och självklart ta förutfattade slutsatser. Han korsade armarna över bröstkorgen och betraktade henne samtidigt som han lyssnade till henne slutsatser samt förklaringar till sina slutsatser. Varje gång hon tog en andningspaus öppnade han munnen och varje gång fortsatte hon prata. Kvinnfolk. Höll aldrig munnen stängd. Hon hade ställt honom vad? Två frågor? Och inte en gång hade hon stannat upp tillräcklgit länge för att låta honom svara.
"Maybe it's best if I go back to England and never come back. I can change identity if needed. And then we never see each other anymore. Then we can live our own lives without hurting each other." Han anade att hon kom på allt det här efterhand men hon förvånade honom faktiskt, om ingen annan plan fungerade så hade hon ett bra alternativ där. Han slog bort dom tankarna och suckade tungt.
”Don’t you ever just shut up?” Han höjde ett av sina mörka ögonbryn och ställde sig upprätt igen, utan att släppa blicken från Marion. ”You women should really just... breath and I don’t know maybe  wait to get some answers to your bloody questions!” Han kom sig själv med att låta irriterad, men det var precis vad han var. Irriterad. Besviken. Arg. Ivrig över att äntligen få chansen att störta Dimitris makt.
”Before you start packing your suitcase and hops on a train to jolly good England I would like to tell you why the hell I came back. I have a plan.” Ett litet leende skymtade i hans mungipor när han tänkte på den plan han hade tänkt ut.
“Dimitri wants you to give him the info about Grim Reapers, right? We’ll give him what he wants.” Han tog ett andetag innan han fortsatte berätta om sin plan. ” You give him the info he wants, we keep up the act of a loving couple to the public and finally we’ll take him down. You see, the info you give him isn’t quite true… It’ll just sound good enough for him to make a move, and when he does we’ll be ready.” Han kunde inte ta tillbaka det faktum att han hade sagt att han älskade henne, han kunde inte heller säga att det var en lögn. Men det betydde inte att han var tvungen att bilda ett förhållande med henne - på riktigt - för att få den här planen att fungera. Så länge dem såg äkta ut utåt sett så skulle det fungera.