Austin hade inte kommit efter henne, som hon hade hoppats på. Men hon hoppades att han en dag insåg att dem var gjorde för varandra. Om den nu dagen skulle komma, ju längre tid det gick desto mer var hon osäker på om han fortfarande hade känslor för henne, men hon hade sårat honom så mycket sen hon klev in genom dörren till klubbhuset så hon klandrade inte honom för att hans känslor hade svalnat.
Dagarna flöt på utan att någonting hände, hon höll sig mest uppe i lägenheten ovanför klubbhuset, hennes mamma och Max syntes nästan aldrig till förutom vid middagstid. Vad de gjorde på dagarna ville hon inte veta.
Men då så kom den där dagen då Dimitri skulle göra dem besök. Marion hade vaknat tidigt den morgonen efter en orolig sömn.
Tanken på att få träffa Dimitri igen var skrämmande och hon ville helst av allt ligga kvar i sängen resten av dagen.
Dimitri hade kommit under förmiddagen tillsammans med några av hans män. Marion, Austin, Max och Dimitri hade suttit inne i klubbhuset och pratat. Även en av Dimitris män hade suttit med dem ifall de skulle ryka ihop. Varför hon var närvarande hade hon ingen aning om, för de talade aldrig om dem., men hon kunde inte undgå de hungriga blickarna som Dimitri hade gett henne under samtalet. Själv hade hon suttit som på nålar, rädd för att någonting skulle hända. Hon och Austin hade även försökt visa för Dimitri att de fortfarande hade ett förhållande, vilket inte hade varit lätt. Innan Dimitri och hans män hade gått hade Dimitri slutit upp vid hennes sida och viskat i hennes höra, hans andedräkt stank av cigarett och alkohol och med en äcklig röst hade han viskat: "Please let me know as soon as you know something more about the club and call if you feel like having a little fun." Marion rös till när han viskade till henne.
När sedan ryssarna hade försvunnit iväg lämnade hon allt och försvann upp till lägenheten igen, där hennes mamma befann sig. Eftersom hon och Dimitri kände varandra i ungdomen så var det kanske inte så smart för henne att visa sig. Fast Marion hade ändå en känsla av att han visste att hon befann sig på övervåningen av klubbhuset. Hon hade sett hur han lite nu och då sneglade mot trappan som ledde till hennes lägenhet.

Mörkret hade nu lagt sig över Stockton. Marion hade inte gått ur från sin lägenhet på hela dagen, hennes mamma hade inte frågat något om mötet, utan lät istället Marion säga något ifall det behövdes. The Grim Reapers hade sedan åkt iväg, på ett möte.
Marion klev upp från sin plats i soffan, enda sedan mötet med Dimitri tidigare denna dag, så hade hon känt ett visst obehag och rädd för att han när som helst skulle ringa.
Hon lämnade lägenheten och gick ner till klubbhuset. Halvvägs ner kunde hon höra röster innefrån baren.
”Yes... But we’ll take that back after we’re done dealing with the Russians. You know what this war is going to lead to, don’t you?” det var Max skotska dialekt som fyllde rummet.
”With any luck? Danger.” andra mannen som talade var Austin. Hon hade då verkligen ställt till med problem för hela klubben sen hon kom hit.
Hon gick med tysta steg in i rummet där dem satt.
"Hey." sa hon och satte sig ner vid bardisken. Vad hon gjorde här visste hon inte. Hennes mamma syntes inte till och hon anade nog att hon var hemma hos Max, själv.
"Hey love." Max gav henne ett varmt leende och tömde en öl flaska.
"Sorry for that I have put all of you in danger. I know that this is all my fault." hon släppte blicken från männen, rädd för att se deras blickar som var riktade mot henne.

 

 

"Don't you understand. I do not want to leave, I want to stay here with you." För första gången på vad som kändes som en evighet spred sig ett äkta leende över Austins läppar. De senaste dagarna, eller rättare sagt det senaste veckorna hade varit en ren pina. Fast när det inte fanns någonting annat som kunde göras var det bara att se framåt och göra det som kunde göras.
Austin mötte Marions mörka ögon och njöt av den ömma beröring hon gav honom. Det han fick höra var långt ifrån vad han hade föreställt sig skulle komma över Marions läppar.
"I love you Austin, I love you Austin, always have and always will. Nothing can change that." Han stelnade till. Sådana kärleksförklaringar var allt annat än vad han var van vid. Han öppnade munnen som för att säga någonting men förblev tyst, det fanns ingenting han kunde säga som skulle vara passande i den situationen. Bortsett från det självklara, att han älskade henne. Det var däremot en sak han inte ville erkänna, inte ens för sig själv. Austin såg efter henne när hon gick iväg och suckade samtidigt som hans huvud slog emot husväggen bakom honom. Han var ledaren för Grim Reapers, och där satt han som en kärlekskrank pojke och såg efter sin livskärlek när hon gick iväg från honom.

Austin svepte det sista öl som fanns i hans flaska innan han drämde den i bordet framför honom. Mötet som hade hållits mellan honom, Max, Marion och Dimitri hade orsakat mera bekymmer inom honom än vad det hade skänkt honom någon slags ro eller lugn. Det hade inte blivit sagt rakt ut men om man läste mellan raderna kom det fram vad Dimitris planer var. Han skulle köra ut Grim Reapers ur Stockton och själv ta över deras territorium, till vilket pris som helst. Grim Reapers var en av de största vapenhandlarna på västkusten och det var vad Dimitris gäng ville ta över. Om de inte gjorde sig av med ryssarna så fort som möjligt skulle det orsaka enorma problem. Problem som ingen ville ta sig an. Mexikanarna, som var deras främsta köpare, hyste ett enormt agg gentemot ryssarna, men trots det skulle de handla med de som gav dem det bästa erbjudandet. Vare sig det var ryssarna eller Grim Reapers som erbjöd dem det. Därför hade Austin genast ordnat ett möte med mexikanarna, för att få dem på deras sida. Ingen på västkusten ville ha någonting att göra med ryssarna och precis som ryssarna så skulle de göra vad som helst för att göra sig av med dem. Mötet som hade hållits mellan Grim Reapers och mexikanarna hade slutat i ett gemensamt beslut. Dimitri måste tas ut ur spelet. Knarket skulle flöda om de kom in i spelet, och det hade ingen råd att handskas med.
”We got a good deal with Juan, we just need to handle it in some way.” Juan, som var mexikanska gängets ledare, skulle givetvis få ut någonting ur det avtal de hade skakat hand på. Mera vapen för ett billigare pris, samt deras territorium i Moodbridge för att sälja de vapen de köpte upp av Grim Reapers. Inte ett avtal han var fullt nöjd med, och någonting han skulle ta itu med så fort Dimitri var hanterad. Austin fnyste.
”Good deal? They’re going to take Moodbridge. That shuts down our path to Valejo!” Röt han förbannat. Det kunde hända att hans ilskna känslor hade förstärkts av de öl han hade hinkat i sig den senaste timmen.
”Yes... But we’ll take that back after we’re done dealing with the Russians. You know what this war is going to lead to, don’t you?” Max öppnade återigen munnen och fångade Austins iskalla blick. Austin ställde sig upp och drog en hand genom sitt hår.
”With any luck? Danger.”