"And I love you." För en stund stod tiden stilla. Det var bara Austin och Marion som existerade inuti en bubbla av återfunnen kärlek. Leendet som hade satt sig på hans läppar verkade vara som fast svetsat, inte ens under deras passionerade kyss lyckades han få bort leendet helt och hållet. Precis som Marions fingrar flätade in sig i hans mörka rufsiga hår, flätade han in sina fingrar i hennes hårsvall. Ett uppgivet stön slank över hans läppar när Marion plötsligt försvann ur hans grepp och han såg hur hon dolde sina ljuva kurvor under en av hans t-skjortor och svassade ut ur sovrummet. Givetvis var han tvungen att följa henne med blicken när hon gick ut genom dörröppningen. Med en suck och ett leende på läpparna föll han tillbaka med huvudet på kudden och drog en hand genom sitt redan rufsiga hår. Han rullade till sina sida om sängen och sträckte sig efter telefonen för att se om någonting hade hänt under de... fyra timmarna som hade gått? Sedan när hade klockan blivit så mycket? Han skakade roat på huvudet och satte undan telefonen efter att ha insett att ingenting hade skett. Vilket var skönt för omväxlingens skull.

Från köket kunde han höra fräsandet av någonting som stektes, hur Marion slamrade med tallrikar och glas. Inte alltför länge efteråt kunde han höra hennes lätta fotsteg närma sig sovrummet och så uppenbarade hon sig i dörröppningen igen. Lika vacker som när hon hade gått därifrån, om inte vackrare nu när hon hade med sig mat. När doften av stekt ägg och bacon nådde honom vaknade även hans mataptit till liv och magen började morra dovt.
"I hope you're hungry." Han tog en baconstrimla från en av tallrikarna och han knappt tugga innan han svalde. ”Well I’m hungry something...” Han log finurligt och kysste Marions ljusrosa läppar. Han sträckte sig efter det andra juiceglaset och smakade av den svala apelsinjuicen när ljudet av motorcykel skar genom nattens tystnad. Det var ingenting ovanligt att någonting tog sig en nattlig ridtur genom staden. Det gjorde hansjälv nu som då, när han behövde rensa tankarna. Det som däremot inte var lika vanligt var att en motorcykel stannade utanför klubben den här tiden på dygnet.
”Hold on.” Han placerade en lätt kyss på Marions kind innan han kravlade sig upp ur sängen och gick fram till sovrumsfönstret, vilket vätte mot klubben. Han fick inte någon tydligt glimt av vem föraren var men hojen var väldigt bekant. ”Charlie’s back in town.” mumlade han följt av ett tyst skratt innan han kröp ner i sängen igen.
”He can wait ’til tomorrow. Right now I only have time for you and this delicious food.” Utan att säga mera började han äta av äggen, på ett inte så smickrande vis. Sedan när hade en man som Austin Haynes någonsin ätit fint och propert?