214. Molotov cocktail

Im, I'm sorry. I really am. I really messed up everything and I regret everything I've done to you." Tiden stod stilla. Austin var inte ens säker på att han andades. Han hade inte sett till Meghan på väldigt länge och var väldigt glad över det faktumet. Förut hade han kanske inte ansett henne vara ”den rätta”, men hon passade in i miljön han levde i och så hade hon några otroligt speciella talanger. Det var några anledningar till att han hade älskat henne. Han hade delat säng med henne, han har för i helvete delat hemligheter med henne. Personen som nu satt vid ett dammigt bord och blev utskälld av Marion var inte den samma som han en gång hade älskat. Meghan var ingenting för honom längre, men ändå kunde han undgå det lilla stinget från såret hon hade lämnat efter sig inom honom. Så fort Marion hade lugnat ner sig och satt sig ner på sin stol tog han själv de sista stegen fram till samma bord och satte sig ner. Samtidigt som han satte sig ner smekte han lugnande Marions arm.
"I heard Simon talk on the phone yesterday, at the toilet. He sounded very upset, so I stood outside the door to listen. He said something about that they would wait to visit you… The Russians have found a new place now. They are located outside of Stockton, in a disused factory. You know the big abandoned building on the right side when leaving Stockton to go north. I think they're planning something. And you are in danger. Especially you... and Marion.” Inte heller Austin kunde undgå den kärleksfulla blick Meghan lät falla på honom. Hans blick var, till skillnad från Meghans, kall och fundersam. Detta kunde vara bekräftelsen till de misstankar Moe hade satt fram åt honom för bara några minuter sedan. När Meghan ställde sig upp följde han henne med blicken, men sa ingenting före han hörde henne trycka ner dörrhandtaget.
”Make sure that Simon remembers that his debt hasn’t been repaid yet.” Han hörde henne dra efter andan, och det bekräftade att hon minsann visste vad han menade med de orden.

 

 

Austin satt under tystnad och såg på den numera tomma stolen som Meghan hade suttit i. Den övergivna fabriksbyggnaden på väg ut från Stockton. Det var där detta krig kunde få sitt slutgiltiga avslut. Grim Reapers skulle kunna leva i frid, utan ryssarna flåsande i nacken. Nya hot skulle dagas, men det var ett senare problem. Vad han nu behövde fokusera på var vilka sprängmedel de skulle använda sig av för att spränga Dimitris tillhåll. Plötsligt släppte Austin ifrån sig ett hest skratt. ”Molotov cocktail...” Mumlade han tyst för sig själv och fortsatte skrocka. När han flyttade sin blick från den tomma stolen insåg han att Marion fortfarande fanns kvar.
”I didn’t realise you liked her that much.” Ett pillemariskt leende ryckte i hans mungipa när han såg på Marion. Med en suck ställde han sig upp, lade sin hand på hennes axel och kramade om den för en sekund innan han styrde sina steg mot kontoret, var han hoppades att Max skulle sitta och låtsas som att han inte hade hört samtalet som pågått ute i bardelen av byggnaden.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!